måndag 30 september 2013

Gamla nyheter från Österå - Dalahäst och pligg

Jag skriver ju inte så mycket om det som hänt senaste 100 åren (med avsikt) så de nyheter jag har är närmast gamla nyheter. Men, gamla nyheter är också kul nyheter.

Vi träffade Mats fars kusin Sven i helgen och han berättade lite små saker som är skoj att veta om platsen Österå, där många Hellbergsförfäder och Inglar bott.

Huset Smidstugan trodde han var det som kallades "Gamla herrgården" och är numera rivet. I eller vid Smidstugan har man hittat en av Dalarnas äldsta dalahästar, (enligt denna blog den äldsta målade dalahästen) och om jag lyckats föra över en kopia på en kopia på hästen så får ni en susning om hur den ska se ut. En sådan häst ska alltså Hellbergarnas förfäder ha haft att leka med om vi gissar rätt.



(Jag hoppas att jag lyckats hitta på rätt häst).

Sen fick vi också veta att när man slutade med att förädla koppar så började man göra skopliggar i Österå, alltså sådana där små nubb som man hamrar fast skosulor med.

Det om det.

onsdag 25 september 2013

tisdag 24 september 2013

Fler Wranglar



Henning Gustaf Wrangels föräldrar hette Carl Adam Wrangel (28/12 1748 - 16/4 1829) och Anna Margaretha Hamilton (17/3 1760 - 25/1 1815). 

Tillsammans fick de två barn Henning Gustaf Wrangel och hans bror Ludvig Ulrik Carl Adam. Den förste lär ju ha varit far till Carl Gustaf Ludvig Kjellberg.

Lustigt nog har ju denne förmente son efter trädgårdsmästaren namn efter bägge bröderna.

Carl Adam var lite av varje inte minst landshövding i Kristianstad, och kammarherre hos änkedrottningen Lovisa Ulrika. Carl Adam var dessutom en stor reformator av lantbruket och genomförde stora reformer som utökade och förbättrade alla de gårdar han ägde.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-



Carl Adam var ende son och hans föräldrar hette Henning Reinhold (f 17/2 1720 i Moskva - 24/12 1783) och Hedvig Sophia Winterfeld (1723 - 27/7 1801).

Henning Reinhold var krigare och frivilligt ute och krigade med Preussarna. Hustrun blev arvtagerska efter sin mycket rika moster Stael von Holstein, men jag antar att jag kommer att återkomma till det.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-


Fadern till Henning Reinhold hette Carl Henrik Wrangel (28/1 1681 - 1755) och modern hette Märta Helena Horn af Rantzien ((1690-1771).

Bägges liv präglades av krig och av rysk fångenskap.

För visso var Carl Henrik en på många sätt framgångsrik krigare, men det som intresserar mig var att han var fånge mellan 1709 och 1722 i Moskva, där han träffade Märta Helena som var fånge sen 1704 och de gifte sig i Moskva 1718.

Carl Henrik står det om att han förlorade det minnesvärda slaget vid Wilmarstrand 23 augusti 1741 och blev därefter åter fånge hos Ryssarna. (Dessutom förlorade han en arm).

Det står i ättartavlorna att han förlorade slaget vid Wilmarstrand "för brott emot förnuftiga krigsregler".

Detta slag var (om jag minns rätt) det slag där Kalix kompani slogs som tokiga, troligen för att hämnas den massaker som skett i Kalix cirka 25 år tidigare. Dessutom var det förmodligen detta slag och de sjukdomar som de avdankade soldaterna förde med sig upp till Tornedalen som dödade min anfader Taavola och slungade familjen in i fattigdom.

Carl Henrik och Märta Helena fick många barn som överlevde, men endast ett som fick något barnbarn.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Carl Henriks far hette Reinhold Wrangel och hans mor Anna Margaretha Zöge von Manteuffel, och precis när de levde är lite oklart än. Jag ber att få återkomma om detta.

(Efter att ha sett ovanstående porträttgalleri är jag lite böjd att tycka att Mats morfar hade en anmärkningsvärt lik näsa).


Henning Gustaf Wrangel, eventuell anfader till barnen



Huruvida Wranglarna är förfäder till barnen eller ej, är en fråga som närmast skulle kräva DNA-analys för att utreda. I den släktutredning som Nils Wohlin gjorde så är det mycket som talar för att det var fallet. Omständigheter kring barnet, hur han uppfostrades och levde, och kanske också hans utseende talar för det.

Nåväl, låt oss anta att Henning Gustaf Wrangel (f 4/2 1780) i praktiken är en anfader i barnens släktträd, vad finns då att veta om denne man och hans anor?

Han var kadett vid Carlberg och fänrik i Svea livgarde när han var 15 år gammal. Löjtnant 1802 och kapten (22 år) och tog avsked 1809. Riddare av svärdsorden 1819, och kommendör av Wasaorden 1829. Överstekammarjunkare 1829 och död barnlös 21 oktober 1833 på Sperlingsholm. (Och slöt ätten = var den siste i ätten).

Han var känd genom sina kärleksäventyr, sitt häftiga lynne och sina dueller står det i adelns ättartavlor.

1810 när han var 30 år gifte han sig med den 18-åriga grevinnan Anna Hedwig Lewenhaupt. Men äktenskapet blev alltså barnlöst och Anna Hedwig dog tre månader före maken i Kristianstad.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

När årtalet 1809 plingar till i historien så är det året då Gustav IV Adolf avsattes av militären i mars, i en statskupp. Det vore mycket spännande att utreda vilken roll Wrangel spelade i detta, för eller emot kungen.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Häromdagen beställde jag ett särtryck ur föreningen Gamla Christianstads Årsbok 1964/65 som kallar Henning Gustaf för "Siste riddaren", och där finns en sammanställning av berättelser om Henning, exempelvis beskrivningar av hans Herkuliska utseende, om duellerande (där det gällde att skada motståndaren lindrigt) och om några av de damer han idkade kärleksäventyr med. Dessutom finns en bild på Henning och på hans hustru (som jag fotat av). Det roliga är att motsvarande tavla av Henning finns på landet, som man får förmoda, i kopia. Hur den har hamnat där är det ingen som vet, men kul är det.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Dessutom besvarar skriften den fråga jag nyss ställde, om han var med i kuppen år 1809, och det var han. Det står så här:

"Under de dramatiska händelserna vid tiden för Gustaf IV Adolfs störtande var han en av de sammansvurna och en plan hade utarbetats att han som befälhavare för de åländska trupperna skulle framkalla en statskupp och marschera mot Stockholm, en plan som aldrig kom till utförande".

År 1809 slutar han i Svea Livgarde och särtrycksförfattaren menar att det berodde på att hans bror hade dött och att han därför måste ta hand om godsen. Tusan vet. Jag tror snarare att det hade något att göra med kuppen, för han gillade helt klart det militära.

Karlen var i alla fall rik som ett troll och när han dog 1833 hade han en förmögenhet på cirka 10 miljoner riksdaler. Som jämförelse hade Jakob Berzelius år 1841 en rikspension om 2000 riksdaler per år.

Hans fru var kompis med Fredrika Bremer och kallade Wrangel "den stackars bråkiga människan".

Hans närmsta tjänare och gode vän kallades "den trogne Hallström" och det vore kul om man kunde hitta något släktskap där till vår släkts Hallströmare.

Och jag får återkomma om hans förfäder i nästa post, för det blev rätt långt redan nu.

söndag 22 september 2013

Edsöresbrott

Det är lärorikt att läsa om släkten och allt vad de haft för sig i stort och smått och ont och gott. Jag råkade ju på det där med mannen som dömdes för edsöresbrott härom bloggposten, och därför tycker jag förstås att att det var spännande att ta reda på vad det kan ha handlat om.

Enligt Svenska Akademins Ordbok betyder det att begå ett brott varigenom den allmänna freden och säkerheten på ett särskilt sätt åsidosätts.

Äldsta texten där ordet förekommer på SAOBs sida är 1507.

Hemfridsbrott är edsöresbrott. Våldsdåd på grund av plötsligt uppflammande osämja är inte edsöresbrott. Dräper man någon på väg till kyrkan är det edsöresbrott. Att angripa någon för blotta misstanken (verkar också vara ett edsöresbrott).

Det brott det är fråga om verkar ha varit ett slagsmål troligen på en skjutsstation i Nikkala, förmodligen i samband med fylla.

Få se om jag lyckas få reda på mer om detta. Att domen var att hamna på Varbergs fästning mer än ett år måste ju betyda att det var ett tämligen grovt brott.

lördag 21 september 2013

Ett mordoffers sista ord ...

Det är ju lite besynnerligt att göra sin släktforskning och inse att man har alla sorters folk i sitt ursprung, mördare och mordoffer, och folk med de mest skilda öden.

Jag antar att jag skrivit om Esaias Thomasson och hur han mördades genom att bli skjuten på laxpatan, och att han dog sedemera av skadorna.

Hustrun och Esaias hade inte på minsta vis dragit jämt, och jag tror att det ska finnas en roman skriven om deras liv, och dessutom en forskningsrapport om denna osedvanligt juridiskt komplexa och blodiga historia. Jag gissar att jag länkat det i posten när jag gick igenom släkten, så sök lite på bloggen om ni vill veta mer.

Nåväl, från Ture Axelsson kom ytterligare lite info om vad som skulle ha hänt.

Så här står det:

"Ullattibon kom dit och frågade (när Esaias låg på sitt yttersta med sina skottskador): Är du säker på att det var Erik som skjöt?

Esaias svarade: "Bästa granne gör ej synd och tro att det är någon annan som gjort detta; Voj voj du Erik!"

Erik var alltså sonen. Till saken hör att Esaias inte lär ha varit särskilt god vän med grannarna, utan ha haft mycket konflikter med dem om laxpator och annat. Det låter därför lite för tillrättalagt med vittnesmålet, men vem vet.

onsdag 18 september 2013

Värmland ???




I min familj har det till och från sagts att vi skulle härstamma från Värmland på något sätt, men hur jag än letat och letat har jag inte funnit minsta anknytning till Värmland. Men av en händelse hittade jag en liten mapp bland mostrarnas papper som kom från Ture Axelsson och Rune Samuelsson och som tycks förklara ryktet.

Mormor (Amalia Eriksdotter Johansson-Ero) hade en morfar som hette Johan Petter Lindberg (född 1828) i Tärendö. Hans "far" har i rullorna oftat hetat Eric Hansson Lindberg (ev. född 1801).

 Från Ture Axelsson i Nattavara hade mostrarna i alla fall fått kopia på papper som Rune Samuelsson tycks ha skrivit ihop utifrån uppgifter från Landsarkivet i Härnösand.
Så här står det:

 Inför den uppgiften har de släktforskare fått stanna, som forskat i släkten Lindbergs anor. Allmänt har man också trott att släkten skulle härstamma från Sunne i Värmland, vilket dock ingalunda stämmer. Det var Eric som förmodligen ville sopa igen spåren om sitt ursprung. 

Han skaffade sig ett nytt efternamn och gav släkten en ny härkomst (Värmland). Att han också fick ett felaktigt födelseår beror sannolikt på att felet uppstod i Ljungs familjeregister.

 Eric var född i Vettasjärvi den 31 december 1796 som tredje son i en syskonskara om 11 barn. Redan år 1814 flyttade han (sannolikt med fjällsamer) till Norge, där han blev kvar i sex år. År 1820 finns han bland tjänstefolk i Pajala (Kengis bruk?).

År 1822 är han dräng hos renskötare i Nedertorneå och råkar hamna i ett blodigt slagsmål på Nikkala gästgivaregård. Vid rättegången är han trotsig och har vittnena och kronolänsmannen Z. Hackzell mot sig. Eric döms för edsöresbrott till straffånge på Varbergs (Halland) fästning för en tid av ett år och fyra månader.

Eric återkommer till Nedertorneå och stannar där till 1830 och återfinns då som dagkarl på Gyljens bruk i Överkalix.

Samma år flyttar han till Kaunisvaara i Pajala församling där han år 1830 byter efternamn till Lindberg. 1832 återvänder han till hembyn Vettasjärvi och ingår äktenskap den 13 april 1832 med Maria Persdotter-Heinonen från Tärendö. I april 1833 flyttar familjen till Anttis i Pajala och sedan till Svanstein i Övertorneå församling, för att år 1840 flytta till Naapuri gård i Tärendö.

År 1855 blir de nybyggare i Selkäjärvi i Tärendö församling och den 21 februari 1876 flyttar familjen slutgiltigt till Pempelijärvi i Korpilombolo församling, där där Eric slutar sitt ombytliga liv den 16 maj 1846 (dag och årtal något oklar).

 -'-'-'-'-'-'-

 ... han kan ju inte ha flyttat efter sin död så något är fel. Kanske Johan Petter Lindberg blir nybyggare i Selkäjärvi och sen Pempelijärvi snarare ä Eric.

 Dessutom står det i pappren att han skulle vara gift med "Anna Persdotter" ... men det var ju Maria Persdotter hon hette.

 Utifrån föregående berättelse framgår i varje fall att Eric i varje fall inte var far till Johan Petter. Den riktige fadern hette Olof Hansson Kariniemi och var kusin till Maria. De lär ha bötat för detta uä barn, och möjligen kunde de inte gifta sig eftersom de var kusiner. Olof var i varje fall renskötare.

Året efter flytten till Pempelijärvi (nov 1877) dog Johan Petter i envig med Anund Ruosne enligt Rune Samuelsson. Min ana, Johanna, dottern hade redan gift sig och lämnat hemmet vid det laget.

 1835 ska familjen ha levt med Erics bror. 

 Så, sanningen bakom Värmland tycks vara att ingen kommer från Värmland