torsdag 25 april 2013

Att läsa bibeln ...

Jag är lite fascinerad av biblar. Jag har köpt en faksimil av Gustav Vasas bibel, och katten vet om jag inte har en av Karl XII bibel också. Men roligast är i alla fall Dorés bibel.

När jag var liten låg Dorés bibel i läderpärmar med runliknande ornamenteringar på ett hemsnickrat litet bord i mostrarnas allra finaste rum, som hette Salen, under en spegel som var gjord av dom två delarna man fäster runt en hästs hals som ska dra en vagn (varför vet jag inte vad det heter?).

Vid högtidliga tillfällen fick jag och mina kusiner och syskon lyfta fram bibeln och vi älskade att bläddra och titta på alla de blodiga bilderna som Doré gjort. Exempelvis på hur syndafloden dränkte mänskligheten eller hur man med jämna mellanrum tycktes speciellt sugen på att mörda småbarn, allt i detalj och med tjusiga bilder.

Nåväl, när alla mina mostrar dog så var det just ingen som fick för sig att lägga rabarber på Dorés bibel, utom jag, som inte ens är med i kyrkan.

Bibeln är, förutom en förunderlig bilderbok, också förvaringsplats för diverse släktpapper, främst av typen dödsannonser.

Och, det var det jag tänkte titta på nu.

Min morfars dödsannons finns där (Carl Johan Johansson Ero), och begravningen skedde den 1 september 1940, i Gällivare kyrka och med samling på kafé Centrum kl 11.

Där finns annonser för mormors syskon och morfars syskon och syskonbarn. Min farmor, Mats mormor, syster Mia (som jag ska skriva mer om senare) vänner och Gustaf V, från sorgegudstjänsten 9 nov 1950 (undrar vem som var där?)

Upptäcker att Dorés bibel också innehåller apokryferna, ex Syrak.

Sen finns också en beräkning om patriarkernas ålder och någon form av beräkning tillbaks till syndafloden :-)

Och så kommer nya testamentet som det bläddrats mindre i.

Hur kul är bilder av "Jesus predikar salighetens rike" jämfört med "Elia låter eld falla från himlen".

Det är klart, när man kommer till apostlagärningarna och det börjar bli bilder på "Paulus hotad av folket i Jerusalem" då blir det spännande igen.

Hur som helst, min lilla bibelutflykt gjorde att jag kunde komplettera lite siffror här och där, och dessutom är det kul att återse en av barndomens mest fantasieggande böcker.

lördag 13 april 2013

Bildarkiv

Fantastiskt nog finns storartade bildarkiv där man kan hitta underbara bilder. (Ibland på släkt och ibland på miljöer)

Exempel är Borg Meschs bilder i Kirunas bildarkiv.

http://bildsok.kiruna.se/bildsok/se/simple.html

Eller bilderna i Gällivares bildarkiv

http://bildarkivet.gellivare.se/std-search.cfm

Eller Gustaf Hallströms bilder i forskningsarkivet Umeå

http://www.foark.umu.se/samlingar/fotografier.htm






söndag 7 april 2013

Barndomshem 2

Nästa barndomshem (som jag faktiskt har minnen ifrån) var gamla studentstaden i Uppsala, där jag bodde till dess jag var sådär 5 år.

1958-62 låg detta område förmodligen i Uppsalas utkant. Mitt över Luthagsgatan låg en ladugård (där det senare kom radhus), och fälten nedanför Rackarberget och mot observatoriet var leråkrar. Som 4-5-åring (som fick vara ute och leka mer eller mindre ensam i dessa idylliska tider) lyckades jag fastna så med mina stövlar i Uppsalaleran att jag inte kom vare sig hit eller dit utan föräldrarna fick komma och lyfta loss mig.

Jag har också minnen av att jag sprungit över gatan till ladugården, vilket givetvis var strängt förbjuden på grund av trafiken.

I den nuvarande Suchibaren fanns en liten affär där jag köpte Kalle Anka för en krona, och tack vare Kalle lärde jag mig också läsa. Det första jag läste alldeles själv var ordet "STÄNGT" på denna affär när jag kom dit med min krona i näven.

Andra tidiga Uppsalaminnen ur ett barns perspektiv var speciellt en liten leksaksaffär som låg på sysslomansgatan nära Ofvandahls i början på den gränd som nu leder ner till järnbron. I detta lilla hus såldes en viss sorts pyttesmå nallar som var mina favoritleksaker. Jag tror jag hade fem totalt, och tre av dem har jag än. Tyvärr inte den käraste och mest slitna, vitnalle.

Bilder på Studentstaden (jag bodde inne i kvarteret) och på mina tre återstående nallar.



lördag 6 april 2013

Mitt barndomshem har blivit museum !

Rubriken är sann, men lite missvisande.

Men, när mina föräldrar kom till Uppsala med mig i släptåg i januari 1958, så gick de rakt fram på bangårdsgatan och tog in på hotell Hörnan. Därefter skaffade de sig boende, och hamnade relativt raskt på Walmstedska gården.

Där bodde någon gammal tant som lät dem bo uppe under takåsarna, utan rinnande vatten och med dass på gården. Och mig.

Morsan tillkallade hälsovårdsnämnden, och då fick de förtur till ett studentboende i Studentstaden.

Walmstedska gården blev sedemera museum över ett professorshem på 1800-talet. (Och jag tror inte de hade i åtanke att jag bott där :-) )




Mats farmors släkt - djupare ner i Leksand

Nu har jag fått ett litet USB-minne som kanske gör att jag kan dyka ytterligare längre ner i Dalarna och i detta fall Leksand.

Bokföringen går fram till 1730-talet och jag befarar att det kan vara ett hopp därför fram till de familjetåtar jag lyckats kartlägga, men jag ska i varje fall göra ett försök att se hur jag kan (eller inte kan) hitta vidare.

Tack till den idoge släktforskare som sysslar med att kartlägga Leksingarna mfl. och som jag fick registret ifrån !

De första gårdarna kommer förmodligen för sent in i historien för att vara behandlade. (början 1800-talet)

Hjortnäs 50 - hittar jag inte något om

Ullvi 28 - finns anteckningar från 1600-talet för men inte så sena som jag är intresserad av nu.
Gården heter Pipare men namnen från familjen stämmer inte med de namn som finns för den indelte soldat vid denna tid med namnet "Pipare". Man får väl förmoda att gårdens folk är ättlingar till en tidigare Pipare. Pipare tycks handla om militärmusiker.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Björkberg 5 (åter vet jag bara någonting från slutet av 1800-talet.)

Även i Björkberg blir det svårt att knyta ihop då det är så långt hopp.

-'-'-'-'-'-'-'-

Plinsberg 5 Elias Inte heller där något napp.

Back-gården i Torrberg 11 ger i alla fall lite upplysning. Tidigare hade en prästfamilj vid namn Torrbergius bott där och den hette verkligen "Back". (Kan ha varit så att barnmorskefamiljen bor i den tidigare prästgården).


-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Gärde 15 blir nästa ställe att undersöka. Och tyvärr. Gärde 15 är inte inläst ännu.

Westanvik 46 då? Det verkar vara en gård som tillkommit senare än 1730-talet, förmodligen genom hemmansklyvning gissar jag. Inget napp.

Öfvermo 17 flyttar en kvinna till efter makens död, något napp? Övermo 17 var i varje fall soldattorp på 1600-talet för soldaten Näbb. Man får gissa att det inte var ett väldigt stort ställe då. När jag tittar på vad jag skrivit tidigare om Öfvermo 17, så stod det att det var fattigt, och familjen där verkar ha lämnat eller dött.

--'-'-'-'-'-'-'-'-

Rältlindorna 5 nu då. Det ligger för det första i Djura och inte Leksand direkt. Det verkar någon tid ha varit soldattorp för "Winge" men jag ser inga tydliga tecken på att de aktuella anorna skulle vara släkt med någon soldat.

Rältlindorna 5 kallas förövrigt "Lind".

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nu tåtar jag in på farmorsfars Leksandsanor (ovanstående rörde farmorsmors).

Sunnanäng 5 blir det första. Där har jag en "Erik Hansson" född 1722, men Sunnanäng 5 är tyvärr inte kartlagd längre än till 1660-talet ungefär. De som står förtecknade i Sunnanäng 5 enligt Långbergs kartläggning heter Nilz Erssons änka, son Erich Nilzsson och en måg som heter Erich. Kanske är dessa raka anfäder till Erik Hellman? Lite kartläggning fattas.

Märkligt nog finns ett nystan bevarat från en kvinna från Erik Hans gården, som hette Brita Persdotter. Det verkar inköpt av den excentriska grevinnan Hallwyl



Hjortnäs 37  finns tyvärr inte inläst.

Laknäs 4 och 1 (alt 31) är tyvärr inte heller inlästa.

Och så kommer vi till Olof Larsson Kongsbarn. Han var ungefär 23 år när han blev soldat 1803 och 25 när han slutade. Han var 175 cm lång (5 fot 11 tum). Han verkar sorgligt nog ha dött rätt snart efter.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

I en tidigare generation verkar det ha funnits en till soldat, Olof Larsson Smalvit. Hittar inte Smalvit :S

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Lima 26 är inte inläst.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Hälla 20 är inte inläst

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Och sista tåten blir Björken 33 i Siljansnäs

Och där finns förvisso personer antecknade sen 1600-talet, men jag kan inte koppla dem till M:s farmors anor.

Och därmed var det stopp med denna spårning.