tisdag 30 oktober 2012

102. Bakåt hos Key som ville bli adlig, och ett ridande spöke

Nils Sabelfeldt (1701-1807), den 13-årige rekryten och senare fänriken var gift med Charlotta Gustava Key (1753-1823).

Charlottas far hette Johan Key (1718-1789) och han var från Faggemåla i Lönneberga, och han var gift med Kristina Maria Wiesel (1722-1765). Johan var juridiskt kunnig och hade auskulterat i Göta hovrätt 1739. Han var dessutom en hejjare på affärer och köpte in gårdar av alla de slag. Tillsammans med sin bror försökte han få adelskap av Gustav III, genom att hänvisa till att de tillhörde en gammal skotsk adlig släkt, men med det blev det inget.

När Johan dog var det ett jättelikt arvsskifte, som innehöll ett antal extravaganta föremål och många gårdar.

Bouppteckningen är mycket omfattande och boets tillgångar stora. Bara vagnparken med Calaiger och sjuglasvagn vittnar om att det var en jordadrott som gått hädan.Kreaturen utgjordes av 45 oxar, 97 kor, 6 hästar och 19 höns, huvuddelen av djuren funnos på Edshult och Östraby. Johans vapen, jaktvapen, pistoler och värjor med silverfästen hängde på Qvensås och i lilla förmaket på Qvensås hängde ett porträtt av Greve Per Brahe. Garderoben innehöll bl a en scharlakansröd frack, jacka och skärp, flera par byxor av sidentyg, svart sammetsklädning med förgyllda knappar, en klädning av grått corderoy och en med brunrandiga byxor, därutöver en mängd plagg, rockar och byxor, surtouter, saffiansskor, kråsskjortor med pipmanschetter. "Salig Herr Häradshöfdingens Portrait" finnes även med "infattat i förgyld silferring".
Bouppteckningen omfattar en imponerande mängd silverpjäser och bordssilver. Den värdefullaste pjäsen synes ha varit en kaffekanna på 55 lod, vilken i arvet tillföll sonen Jacob Magnus 
På Qvensås fanns silverföremål till en vikt av 455 lod och på Edshult 120 lod. Även glas fanns det gott om men tenn synes ha varit mera i bruk än porslin. Porslin hade sannolikt icke hunnit bli så allmänt i Vedbotrakten. Enstaka pjäser såsom punschbålar och spillkum i porslin funnos dock. Tallrikar, fat, soppskålar, ljusstakar, allt var i tenn. 
Tre sängvärmare i mässing redovisas. En del möbler var sannolikt värdefulla, bland andra omnämnes ett "svart laquerat chinesiskt thebord förgyllt utomkring". Av möbler redovisas bland annat på Qvensås ett dussin stolar "brunmålade med blått öfverdrag", ett dussin "på öfvre salen" klädda med schagg och ett dussin med gula dynor och blårandigt överdrag. Således inget litet möblemang.
Gårdarna fördelades på följande sätt. Jacob Magnus ärvde Kianäs, Prestorp och Sutarp samt tillsammans med övriga syskon Edshult. Christina Kinberg fick Qvensås, Elisabeth Sabelfeldt Johannisberg, som sedan kom att återköpas av hennes brorson Henrik. Johanna Stiernspets ärvde olika hemman i Edshult och Melby, Ulla Åstrand ärvde Oppreda, Nyckelberg och Eds gårdar och Hans Henric östraby. I nästa generation återfanns endast Edshult och de gårdar Jacob Magnus ärvde i släkten Keys ägo.
Johans far hette Jakob Key (1686-1735), och han var gift med Margareta Johansdotter Drangel (d. 1734), tillsammans fick de minst 11 barn. Jakob arbetade som kronobefallningsman. Ett av barnen, Elisabeth Key på Kråkeryds gård i Målilla, spökar som en gammal dam som rider på en vit häst i skogarna kring Kråkeryd.

Äldsta Keyens namn stavades Fridrich Keij (f 1630 - 1687) som var löjtnant, och han var gift med Elisabeth Henriksdotter Philman.


Med det där huruvida Keyarna var adliga är en fråga som tycks ha sysselsatt deras släktforskare. Några teorier om hur det skulle hänga ihop kan man läsa här eller här.




söndag 28 oktober 2012

101. Roos af Hjelmsäter - Kinnekulleanor



Och nu ner i Roos af Hjelmsäteranorna, släkten från det blommande berget - Kinnekulle.

Elsa Roos af Hjelmsäter var först gift med Göran Uggla och gifte senare om sig med Johan Taube.

Hon var dotter till överstelöjtnant Knut Roos af Hjelmsäter och Christina af Forstenasläkten.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Knut var son till Gustaf Knutsson Roos på Krokstad Brosäter, Värmlands-Näs. ....... gift med sin faders farbröders fruars brorsons dotter (så rörigt att det inte ens är möjligt att försöka förstå :-) ) Elsa Ram.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Gustafs far hette Knut Göstafsson, Krokstad i By socken Värmland. Gift med Anna Carlsdotter från Norge.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Knuts far hette Göstaf Knutsson från Hjelmsäter. Mamma hette Brita Ribbing.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Göstafs far hette Knut Knutsson och höll till både på Hjelmsäter och Blomberg på Kinnekulle. Frun hette Ingrid Buch.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Slutligen, Knuts far hette Knut Bryngelsson till Näs och ska ha kommit från Norge. Vem frun var är oklart.


100. Soop - Romantiska Västgötar och Tranor



Okay, lite grävande i anorna Soop.

Gustaviana Uggla var dotter till överstelöjtnant Knut Uggla och Maria Magdalena Soop (f 1688).

Maria Magdalenas föräldrar var Gustaf Soop till Holltorp eller Kolltorp och Svaneberg och mamma hette Magdalena Christina Posse af Säby (f. på 1660-talet).

Enligt denna sida så begravdes Gustaf Soop i Kleva kyrka (förmodar Kinnekleva) och Magdalena kallas baronessa och begravdes i Skara domkyrka. Andra frun begravdes i Bresäter. (Man kan ju undra varför familjen begravdes lite varstans?)



Svaneberg ligger för övrigt i närheten av Lugnås, där min familj vandrat många vårar på Minnesfjället, och inte långt från Årnäs bruk, där jag jobbade som ung, och den tidigare borgen Aranäs känd från berättelserna om Arn av Guilllou.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Gustaf Soops föräldrar hette Erik Soop och Elisabeth Catharina von der Lühe.

Erik Soop hade både tur och otur i kärlek. Först var han förlovad med Margaretha Kafle som han övergav, och sedan med Margaretha von Scheiding, som istället övergav honom kort före bröllopet, och rymde bort och vigdes med en annan man.



Slutligen vigdes han i hemlighet med Elisabeth, som lät besova sig då hon redan var gift med Hans Kyle. Elisabeth ska ha varit mycket vacker. För detta fick han böta 1000 daler silvermynt och hon fick böta 80 daler. Elisabeth blev skild från Kyle (med vilken hon haft 8 barn), de förälskade tu rymde från landet och gifte sig. Efter ett tag fick de dock tillstånd att komma tillbaka till Sverige om de höll sig på sitt gods Wäsehärads Hammar i närheten av Karlstad. Elisabeth och Erik fick också 8 barn om jag läser rätt.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Eriks far hette Åke Soop, men när det gäller hans mamma finns två möjligheter och jag vet inte vilken som är rätt. Åke hade egendomar i Västergötland (Gerum), Värmland och Uppland.

-'-'-'-'-'-'-'-'-



Åkes far hette Hans Åkesson, och var en mycket betydande man, han var exempelvis Riksråd och ståthållare på Stockholms slott. För oss fågelskådare kanske det är ännu mer intressant att han ägde Stora Bjurum, som ligger mitt i Hornborgarsjöns tranparadis. Hans var gift med Elin Kagg.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Hans far hette Åke Haraldsson, som var gift med Britta Posse. Han höll också till på Stora Bjurum. Mamma Britta Posse dog sittande på sängen av lycka och rörelse då sonen Hans Åkesson återkom från främmande land.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Åkes far hette Harald Knutsson och höll också till på Stora Bjurum. Gift med Carin Hansdotter.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Haralds far hette Knut Ulfsson, som snarast tycks ha hållit till i Skåne och Östergötland. Mamma Brita Pedersdotter.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Knuts far hette Ulf Siggesson och var gift med Kjerstin Carlsdotter (vi är nere på 1400 talet nu).

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Ulfs far hette Sigge Haraldsson, och hans far Harald Olofsson, son till Olof Haraldsson som var son till Harald Soop. Harald Soop levde i mitten av 1300-talet och hade gods i Värmland.

torsdag 25 oktober 2012

99. Bland Ugglor och med ambassadören till Moskva och en vissamlare

Carl Gustaf Sabelfeldt (son till Fredrik och Helena) gifte sig 1744 med Gustaviana Uggla.

--- och här börjar svårigheterna, för Uggla-släkten är jättestor. Men, jag ska nog hitta henne i Runeberg.

Gustavianas pappa hette Knut och var Överstelöjtnant, och mamma hette Maria Magdalena Soop.

(Nu kommer jag att hoppa snabbt om det inte verkar vara något speciellt spännande att gräva ner sig i).

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Knuts far hette Göran och var gift med Elsa Roos af Hjelmsäter.

(Jag väntar med Soop, just nu, och också med Roos af Hjelmsäter)

-'-'-'-'-'-'-'-'-

En bror till Göran hette Claes Uggla och blev stamfader för friherreliga ätten Uggla. Han var född omkring 1614 och 1634 följde han med ambassadören Erik Gyllenstierna till Moskva. Det var alltså strax efter det att den kvinnliga ambassadörens hem hade bränts ner och hon blivit tvungen att fly mot Sverige igen. (Se förra posten). Efter detta utmärkte sig Claes Uggla i diverse krigiska övningar.

Claes Uggla var dessutom med i slaget vid Öland 1676 då Kronan sprängdes. Detta skedde alltså drygt 100 år senare än slaget vid Öland då Mars sprängdes. Uggla var befälhavare på skeppet Svärdet, och fast skeppet var omringat och alla master nere, ville han inte lämna skeppet till fienden, utan slogs till han stöp.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

... och Görans far hette Johan som var gift med Margareta Gyllenmärs. Johan var överste för Finnarna i ryska fejden. (En av hans söner blev baron). Johan var stamfader för Avestads och Krokstads ättegren.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Margareta Gyllenmärs föräldrar hette Olof Gyllenmärs och Elin Drake. (Hon omnämns ibland som att hon tillhör gamla Drakarna, men jag fattar inte vilken släkt hon egentligen hör till?)

En av hennes bröder bör ha varit den person som hette Bröms Gyllenmärs, som är känd för att ha samlat in visor och folksånger. Hans sångbok ska finnas på Carolina Rediviva.

Om jag förstår det rätt finns denna sång Bröms Gyllenmärs sångbok.



-'-'-'-'-'-'-'-'-

... och Johans far hette Claes Arvidsson Uggla och mor var Ingrid Svensdotter.

... och Claes far hette Arvid Claessson och vad modern hette är oklart.

... och Arvids far hette Claes Hansson och hans mor hette Christina Arvidsdotter.

... slutligen Claes far hette Hans Pedersson på Bosgården, troligen i Västergötland. Var 1470 riksföreståndaren Sten Sture den äldres rådgivare. Gift med Ingeborg Johansdotter.


98. Fru-anor i öst och Sveriges första kvinnliga diplomat

Jag tror varken jag orkar, eller klarar att gräva ner mig i dessa ryska bojarer, utan jag nöjer mig med bara några till fru-anor i Viborg.

Det börjar med Christina och Barbara Möller. Dessa två systrar var nämligen farmor och mormor till Helena Pereswetoff Morath (gift med Fredrik Sabelfält).

Barbara var gift med Alexander Pereswetoff - Morath och fick sonen Alexander som var Helenas pappa.


(Christina Möller)

Christina var gift med Johan Stael von Holstein som fick dottern Gustafviana som var Helenas mamma.

Systrarna Möller var döttrar till Landshövding Arendt Möller och hans fru Barbro Stjernfelt (en viss minimal osäkerhet finns om de hade samma mamma för Arendt gifte om sig så småningom. Men låt oss för tillfället tro det).

Arendt Möller var alltså landshövding i Narva och dessa län.

Arendts far hette Johan Möller och tycks ha levt i Estland, och blev Svensk när Sverige tog över Estland. Det står att han var "agent till Moskwa 1631", vilket ju låter väldigt spännande, men det betydde att han var förste ambassadören i Moskva. När han dog fick hans hustru Catharina Stopia bli diplomat istället, (ibland sägs det vara världens första kvinnliga diplomat, men Sveriges första var det i varje fall). Catharina hade tydligen både lycka och olycka som diplomat.

Johan Möllers far hette också Arendt och var enligt denna ampra förklaring gift med Barbara Königin och ingen annan. Denna Arendt är begravd i Riga domkyrka (1611), och så är även hans fru Barbara några år senare.

Catharinas far hette Zacharias Stopius och han var läkare från nuvarande Wroclaw, Polen. Han hade studerat i Rostok. Exakt vilket namn modern hade är osäkert.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Barbro Stjernfelts föräldrar var Peder Mattsson Stjernfelt och Anna Pedersdotter Skuthe. Peder var fogde i Linköping och arbetade i domstolar. Han är begravd i Linköpings domkyrka.

I Barbros anor finns inte minst en spännande person som Mats Pedersson i Uppsala som gifte sig med Gustav Vasas syster.

Om man vill gräva ner sig i släkten Stael von Holsteins anor kan man studera denna site.

97. Viborgs belägring och Bojarättlingar från Novgorod

Nästa anmoder som står på tur är Helena Catharina Pereswetoff - Morath. Hon gifte sig med Fredrik Sabelfeldt i Viborg och tycks ha följt med honom när han tillfångatogs och tillbringade fångenskapen i Sibirien.

Viborg är en stad som ligger i Ryssland på Karelska näset. Under senare medeltiden var Viborg Sveriges främsta fästning efter Stockholm. 1604 hade befästningarna 6-7000 mans besättning. Befästningarna förföll dock och började repareras först runt år 1700.

Viborg belägrades nästan tre månader, från 22 mars till 13 juni 1710, varefter staden kapitulerade. Befälhavare var Magnus Stiernstråle. (Vid Viborg ligger för övrigt Villmanstrand).

I samband med belägringen av Viborg verkar Helena Catharinas far som var överstelöjtnant Alexander Pereswetoff - Morath ha dödats ... men jag kanske missuppfattar ...

(Det är lite rörigt med längderna för just denna familj efter som far, farfar och son alla hette Alexander Pereswetoff - Morath, men jag tror att det är Helenas far (just) som dog 1710 i Viborg. Brodern blev för övrigt fånge i Narva, rymde och fick senare svärdsorden för tapperhet i slaget om Villmanstrand 1741.)

1709 gifte sig Fredrik Sabelfält och Helena, och de fick ett barn som dog 1710. I samband med Viborgs belägring skadades Fredrik i huvudet och axeln, och hans bror Åke skadades av en bomb. Bägge bröderna togs till fånga och fick tillbringa 12 år i fångenskap i Sibirien. Helena gissar jag följde med frivilligt. Av någon anledning betalade inte släktingarna, någon lösensumma, vilket skedde för vissa andra krigsfångar.

Åtminstone en viss tid av fångenskapen levde Fredrik och Helena i Solikamsk, som ligger ungefär i trakten av Uralbergen. I Solikamsk finns stora saltgruvor, och fångläger från Sovjettiden.

Viborg och Viborgs belägring kan man läsa en spännande skildring av här.

För övrigt var den ryske befälhavaren under belägringen generalamiral Feodor Apraxin, som vi känner sentida släktingar till. (Allting går runt).

De karolinska krigsfångarna verkar ha placerats lite varstans i Ryssland, som jag ser när jag googlar kring detta. Ryssarna ville väl inte ha för många svenska krigare på en plats.

Nu tänkte jag bara gå igenom vad som sägs om Helenas förfäder i Runeberg.

Helena Catharinas far hette alltså Alexander Pereswetoff - Morath, och han gifte sig 1688 med sin kusin, Gustaviana Stael von Holstein (1668-1739), som var dotter till Överstelöjtnanten Johan Stael von Holstein och Christina Möller.

Alexanders far hette också Alexander Pereswetoff - Morath var överste-löjtnant, och var också en svensk adelsman från 1652, och han var gift med Barbara Möller. Barbara var dotter till landshövdingen Arendt Möller och Barbro Stjernfelt.

Alexanders far hette Pehr Phillipsson Pereswetoff Morath och gick i svensk krigstjänst under Gustav II Adolf. Han var gift med Agatha Aminoff, dotter till ståthållaren Feodor Aminoff och Audotia Camajkoff.

Pehr var son till Phillip Pereswetoff som var bojar, och gift med Anna Kalitin. Anna var dotter till Wojwoden i Novgorod; Peter Greogorewitsch Kalitin och Agatha Mikitowna Rubzoff

Phillip var son till Alexander Pereswetoff, som var bojar och han var gift med sin fränka Catharina Galitzin. (Fränka = avlägsen kvinnlig släkting). Hon var dotter till Knes (furst) Feodor Galitzin och Furstinnan Anna Michaelowna Adnjofsky.

Alexander var son till Pieter Pereswetoff, som var Wojwod (landshövding) i Twer, och gift med Anna Butterlin.

Pieter var son till Alexander Pereswetoff som var bojar (rådsherre) i Novgorod. Han var gift med furstinnan Maria Galitzin.

Alexander var son till Iwan Pereswetoff, som var Sotnick (en sorts befälhavare) och gift med furstinnan Anna Gagarin.

onsdag 24 oktober 2012

96. David Dach, Vadstena Slott och strider om en grav

Nästa kvinnas anor att beskriva är Helena Justina Dachsbergs, som var gift med Nils Sabelfeldt.

Helena Justinas far hette David Dach, adlad Dachsberg, och mamman var Regina von Kanthen.

David Dach var född i Preussen av "ärliga föräldrar" och kom 1617 i Svensk tjänst. 1638 adlades han. Han blev så småningom ståthållare på Vadstena slott.

David Dach förvärvade åtskilliga jordegendomar i Småland som ärvdes av hans sex döttrar. Han hade troligen två söner också, men dessa verkar ha avlidit tidigt. Till Helena gick gården Grimsberg som Sabelfeldtarna huserade i.

I Byarums kyrka finns en gravsten med en avbildning av David Dachsberg och Regina von Kanten (det är den äldsta bilden på några i den släktutredning jag hitintills gjort som jag hittat).

I kyrkan fanns ett gravkor från 1660-talet som glömdes bort men återupptäcktes ca 1950.


Gravstenen är numera inmurad i kyrkväggen men föreställer David Dachsberg med hjälm och allt (och frun är fru Regina, eftersom hon var inblandad i de kyrkliga donationerna med mera. Det står att de avlade 4 söner och 6 döttrar och namnet står klart och tydligt i texten nertill på gravstenen: David Dachsberg och fru Regina von Kanten.

Släkten von Scheele har stridit med Dachsbergarnas arvvingar om gravrätten i Byarum, vilket framgår av denna länk. Möjligen kan det ju vara därför gravstenen sitter i väggen och inte på golvet?

Vilka Regina von Kanthens föräldrar var är lite oklart, men någonstans tyckte jag att jag läste att hon var född i Jönköping.

95. Några någotsånär säkra fruars ätter till Strålarna

Någonstans får man nog dra en gräns för vad som är meningsfullt att lägga ner tid på att beskriva, och släktutredningen på Strålesidan blir oerhört mager och lite för fantasifull när man går längre bak än Anders Svensson Stråle, och därför blir "den äldsta" fruns släkt som jag försöker spåra, just Anders Stråles fru.

Anders Svensson Stråle var gift med Anna Olofsdotter Hwijth. Annas föräldrar var Olof Arvidsson Hwijth och hans fru Iliana Bååt från Billa Småland.

Olof Arvidsson Hwijth adlades två gånger, först av Erik XIV år 1560. Olof var ståthållare i södra Halland 1563 och trossmästare på Norska återtåget 1564 (vilket är en händelse jag aldrig hört talas om.)

Olof blev adlad en andra gång av Johan III år 1576. (Ätten hette Rosenbjelke ätten).

Olofs far hette Arvid Elofsson som var ofrälse, men ibland påstås ha varit adlad. Förvirringen verkar fullständig om detta.

Arvids första fru hette Anna Stjernbjelke, och hon tycks ha varit den aktuella mamman.

Arvids far i sin tur hette Elof Arvidsson som var gift med Estrid Larsdotter.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Olof Stråles fru hette Märta Stolpe. Hon var dotter till häradshövding Magnus Stolpe i Simmarydsnäs. Han brukade kallas Magnus Pedersson med ett öga. Tycks ha dött 1608.

Magnus Stolpes far Peder Stolpe Ståthållare var med i striderna med/mot Sigismund vid Stångebro 25 september 1598. "Dog under bårdskärarens hand när han skulle opereras för ett skott i munnen". Han var i tjänst  och gunst hos Johan III.

Peder Stolpes far hette Clemet Månsson (Risk) Stolpe. Han gjorde mycket affärer med jordegendomar men levde själv mycket enkelt, både när det gällde mat och kläder (helt enkelt snål vad det verkar). Gift med Ingrid Hård af Segerstad.

Clemets far var Måns Risk som var gift med Margareta Stolpe. Hon var dotter till väpnaren Nils Stolpe som levde under Sten Sture den Äldres tid.


94. Äldre Strålar enligt adelns ättartavlor

Någonstans här i historien börjar nog den mer säkra historien försvinna i tidens töcken. Icke desto mindre finns ytterligare anor antecknade i projekt Runeberg, och jag ska försöka återge dem.

Anders Svensson Stråles far hette Sven Olofsson (som levde 1550) och han var gift med Ingeborg Gylta som var dotter till Peder Bengtsson från Påtorp.

Sven Olofssons far ska ha hetat Olof Andersson (till Forss) ca 1495-1516, och hans fru Kjerstin Sting som var dotter till Slottslofven på Läckö, Sven Sting och Märta Hansdotter från Forsstenasläkten.

Olof Anderssons far ska ha hetat Anders Olofsson till Forss, som fick frälse 1467 av kung Carl Knutsson. Gift med Margareta Axelsdotter.

Anders Olofssons far ska ha hetat Olof Knutsson som levde 1435. Hans hustru hette Gertrud Grip från Stavanger i Norge.

Olof Knutssons far hette Knut Simonsson som levde 1403. Han var gift med Barbro Kruus af Kymene.

Knut Simonssons far hette Simon Christoffersson (känd mellan 1350 och 1380. Ska vara Simon av Vångasläkten. Han var gift med Elin (Blå). Elin var dotter till riddaren och riksrådet Jon Knutsson och hans fru Elin Larsdotter.

Simon Christoffersson var son till Christoffer Olofsson som levde 1350. Han var gift med Ebba Thordedotter. Ebba var dotter till kung Magni Råd Thord Bonde Thordsson och Margareta Eriksdotter av Ekasläkten.

Christoffer Olofssons far ska ha varit Olof Strahle som 1330 var ståthållare över Stockholm och Uppsala län. Han var gift med Ingeborg Siggesdotter av Sparresläkten.

Olof Strahles far var Holde Olofsson Strahle som var lagman i Värmland 1260 och dog på 1270-talet. Gift med Margareta.

Holde Olofsson Strahles far var Olof Ramunderssen som 1288 ska ha varit kung Erik Läspes hövitsman. Gift med Gunilla, Rolf Gylles dotter i Stordalen.



Olof Ramunderssens far hette Ramunder Ottarssen i Sibbedalen. Han var hovbetjänt hos kungarna Knut Eriksson och Sverker Carlsson, 1188- 1208. Gift med Thorsten Bragdes dotter.

Ramunder Ottarssens far var Ottar Ingjaldsson i Sibbedalen. Ottar ska av kung Rangvald Knapphöfde 1131 ha blivit förordnad till Landtvärnsman i Värmland. Gift med Thorborg Stensdotter.

Och hans far hette Ingjald.


93. Uppsala möte och Linköpings blodbad

Olof Stråles far hette Anders Svensson Stråle. Han levde på Ekna i Tjureda socken Kronobergs län och Elsvik.



Anders var slottslofven på Kalmar slott 1559 (vilket ju förklarar hur hans son Olof, tidigt fick ett bra jobb där också). Han var befallningsman i Norra och Södra Möre (vad nu det var) och senare ståthållare på Kalmar slott. År 1574 fick han ett adelsbrev av Johan III. Senare blev han även ståthållare på Borkholm (nu kallat Porkuni i Estland) och Kronoberg.

En period var han tillfångatagen av kung Sigismund och fördes till Polen (ca 1598), och i kampen mot Sigismund och för protestantismen deltog Anders i Uppsala möte och var en av dem som skrev under dödsdomarna mot Riksens Råd, i samband med Linköpings blodbad.

På 1570 talet gifte han sig med Anna Olofsdotter Hwijth, och fick med henne minst fem barn.

Uppsala möte sammankallades på uppmaning av prästerskapet av Karl IX år 1593. Bland annat beslutades att den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var kalvinism - lutheranism. Katolisism förbjöds. Den politiska idén med det hela verkar ha varit att bli av med Sigismund som kung.

Sigismund blev kung 1592, och tog med sig katolska präster som började hålla mässor i Sverige. Dessutom tillsatte han katolska tjänstemän och sex av sina förtrogna till ståthållare i Sverige och Finland. Han utfärdade dessutom ett förbud att inkalla riksdagen.

Hertig Karl protesterade mot detta genom att utropa sig själv till riksföreståndare, och kallade trots förbudet ihop en riksdag som gav honom rätt att styra Sverige. Flera från högadeln kom att ställa sig på Sigismunds sida då de trodde att de skulle få fördelar av detta.

Kraftmätningen utmynnade i ett inbördeskrig där det avgörande slaget skedde vid Stångebro.

Linköpings blodbad skedde efter det att det vid slaget vid Stångebro 1598 hade överlämnats rådsherrar som stått på Sigismunds sida. Skärtorsdagen år 1600 halshöggs fem av dessa på Linköpings torg.

Vid rättegången dömdes Hogenskild Bielke och Karl Stenbock till fängelse, medan Gustav och Sten Banér, Erik Larsson Sparre, Ture och Klas Bielke, Göran Knutsson Posse, Krister Klasson Horn och Erik Abrahamsson Leijonhuvud dömdes att mista liv, ära och egendom.

Fyra av dessa benådades dock sedan de knäfallit och bett om nåd. De avrättade blev slutligen, Gustav och Sten Banér, Ture Bielke, Bengt Falk och Erik Larsson Sparre.

tisdag 23 oktober 2012

92. Älvsborgs andra lösen och Stråle af Ekna

Om man släktforskar så är Älvsborgs lösen (både första och andra) intressanta hållpunkter, eftersom de enorma betalningar Sverige tvingades att göra till Danmark, ledde till att vi har tillgång till detaljerade förteckningar till vad svenskarna ägde när lösen drevs in.

Inte trodde jag att jag skulle få anledning att lära mig om den som  på sitt sätt var inblandad i att svenskarna blev tvungna att betala, men nu har jag det.

Pappa till Carin Stråle av Eknas far hette nämligen Olof Stråle.



Olof Stråle var en av de mäktigaste männen i Sverige runt år 1600 och nära lierad med Karl IX.

Han föddes 1578 och som 16-åring var han befallningsman på Kalmar slott. Som 20-åring blev han häradshövding i Uppvidinge, och 1599 blev han befallningaman på Kronobergs slott. När han var 22 år blev han sändebud till Romerske kejsaren, han blev ståthållare i Dorpat 1601, och Hertig Carls hovjunkare 1603. Han hade uppdrag i Livland, Holland och Frankrike, och han blev ståthållare på Älvsborgs fästning 1611.

Den 22 maj 1612 erövrades Älvsborgs fästning av danskarna efter en 13 dagars belägring. Olof blev under denna skjuten i låret med en kanonkula.

Till danskarna fick svenskarna betala Älvsborgs andra lösen som omfattade en miljon riksdaler silvermynt. År 1619 var Älvsborgs fästning åter Svenskt efter hårda umbäranden för svenskarna.

År 4 maj 1619 blev Olof Stråle ställd inför rätta för uppgivandet av Älvsborgs fästning. Han dömdes till döden men benådades. Däremot fick han böta 4000 daler silvermynt. Han levde fortfarande 1642-43.

Tillsammans med sin hustru Märta Stolpe, fick han bland andra dottern Carin.

(Anledningen att ätten hade tillnamnet af Ekna, är för att två ätter med samma efternamn skulle introduceras på Riddarhuset, och då fick de ta gårdsnamnen som tillnamn för att kunna skiljas åt).

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Liten efterfundering. Jag har ju funderat varför Zacharias Sabelfeldt fick gifta sig med Carin Stråle, och jag tänkte föra fram följande teori:

Eftersom Carins pappa förlorat Älvsborgs fästning, dömts till döden och fått böta motsvarande 0,4% av hela Älvsborgs andra lösen ensam, var förmodligen familjen tämligen skandaliserad och fattig. Då kunde säkert ett giftemål med en uppseglande krigare vara fullt gångbart.

"Skalman" forumet diskuteras värdet av Älvsborgs lösen "idag". De föreslår att eftersom 1 miljon riksdaler silvermynt motsvarade 70% av statens intäkter, så skulle motsvarande summa idag vara sådär 500 miljarder. 1% av detta skulle vara 5 miljarder och 1/2% av detta 2 1/2 miljard.

Med dessa måttförhållanden inser man att Olof Stråles böter var rejält kraftiga, och att familjen säkerligen gick på knäna för att betala det de skulle.





91. Den siste att dödas i en duell i Sverige ...

Åtskilligt besynnerligt får man lära sig när man sysslar med släktforskning. I den siste duellen med dödlig utgång år 1816, var en Sabelfeldtare inblandad. Han var Agnes Sabelfeldt Öhnells farbror och hette Johan Zacharias Sabelfeldt.

I duellen sköt han baronen Gustaf von Köhler till döds, och duellen är känd som "Duellen i Lockerudsskogen". Om denna duell kan man läsa i detalj här.

Sabelfeldt rymde för att undgå straff till Danmark.

Sabelfeldt och sekundanterna dömdes senare:

 Domen för Sabelfelt blef lifvets förlust; men som han straxt efter domens afkunnande ånyo begaf sig till Danmark, undgick han allt straff.
Sekundanterna hamnade i fängelse och dömdes att förlora tjänsten, men benådades och återfick dessa redan 1818.

Kapten Sabelfelt benådades äfven, sålunda, att han tilläts återkomma till fäderneslandet, hvarefter han bosatte sig i Stockholm, der han dog den 25 september 1824.
Jag undrar om dessa händelser 1816 hade något att göra med Claes Gustaf Casimirs flytt till Stockholm?



90. Zacharias Nilsson Sabel och fru Carin Stråle af Ekna

Zacharias var ute och krigade med Gustav II Adolf, och lär ha gett sig ut i unga år. Enligt Elgenstierna gifte han sig med Carin Stråle af Ekna i början av 1640-talet. Paret fick minst 3-4 barn, däribland Nils, och dessa tycks ha fötts på 1640-talet.

Zacharias ägde gårdarna Hökatorp och Irrekulla i Småland. Hökatorp donerades av drottning Kristinas förmyndare till Zacharias.

Från början kallade Zacharias sig för Sabel, men han gjorde en framgångsrik militär karriär och blev Ryttmästare. Han adlades 1643 av drottning Kristina och introducerades i riddarhuset 1647. Ätten fick nummer 317. Zacharias blev major och överstelöjtnant och deltog slutligen i Polska kriget 1655.

Om man nu tänker att Zacharias bör ha varit över sådär 20 år när han gifte sig och var ute och krigade med Gustav II Adolf, (som dog 1632) och att han inte så gärna kan ha varit långt över 50 när han var i Polska kriget, så är min gissning att han var född mellan 1600 och 1615. Sen vet vi att han hette "Nilsson", så hans far måste ha hetat Nils.

Dessutom gifter sig Zacharias förmodligen redan innan han fått sin adelstitel med en kvinna från en gammal adelsätt. Detta måste innebära att hans okända familj måste ha haft rejält socialt anseende och förmodligen också egendomar, långt innan Zacharias adlades.

Men, i dagsläget kommer jag inte längre med Zacharias Sabelfeldts anor.

Carin Stråle af Eknas föräldrar är däremot kända

måndag 22 oktober 2012

89. Tanterna på Grimsberg

Förra posten handlade om männen Sabelfeldt som stupade och skadades som flugor vid Narva och Viborg mm. Denna post ska handla om att försöka återskapa situationen på gården Grimsberg som det är rimligt att tänka sig det.

Enligt Elgenstierna gifte sig Nils Sabelfeldt med dottern till David Dachsberg, Helena Juliana Dachsberg, på 1670-talet. Under åren 1679 - 1686 födde Helena barn varje år:

1679 Zacharias - barnlös död 1704
1680 Fredric anfader, skadad i huvud och axel vid belägringen av Viborg, samt fånge hos ryssarna till krigsslutet död 1739
1681 Catharina Regina - död 1764 barnlös
1682 Adolph - död 30 nov 1700 i slaget vid Narva
1683 Beata Christina - död 1760 barnlös
1684 Christjern - död 30 nov 1700 i slaget vid Narva
1685 Casimir - död 1761 - gift och fick en dotter
1686 Åke - skadad i strider och fånge i Ryssland till krigsslutet, död 1744

Nils var född på 1640-talet och levde till 1692, och Helena Juliana själv levde från 1650 - 1727 cirka.

Om uppgifterna stämmer gifte sig Nils och Helena när han var sådär 35 och hon 25 år, vilket ju låter rimligt. Helenas föräldrar var Överstelöjtnant David Dachsberg och hans första hustru, Regina von Kanthen. I Elgenstiernas bok räknas en son upp, men hans öde beskrivs inte, och dessutom lär en son som hette David ha begravts i Vadstena. Om dessa bröder räknas bort, så föddes det bara flickor i familjen, åtminstone sex stycken. David Dachsberg hade varit inriktad på att köpa många gårdar, och flera av döttrarna hamnade på dessa som gifta, som Loftås, Grimsberg eller Mölnarp.

Efter det att fadern David Dachsberg dog cirka 1667, eller möjligen i samband med giftemålet med Nils, måste Helena ha fått gården Grimsberg.

När Nils dog 1692 var alltså Helena ensam mamma med 8 barn, samtliga under 13 år. Hennes svärmor, Carin Sabelfeldt, född Stråle af Ekna, levde och var 67 år och kunde möjligen hjälpa henne något i denna situation, men Carin dog 1699

Det jag gissar är att sönerna, som alla blev militärer, mycket tidigt försvann till det militära. Av det som framkommer i Elgenstiernas bok så dog två av sönerna vid Narva, år 1700, då de endast var 18 respektive 16 år gamla. Zacharias ska ju ha dött 1704, då han var 25 år gammal. (Jag hittar i vart fall inte honom i Solbergas dödsbok för 1704, så man kan ju gissa att han var ute och krigade med Karl XII någonstans). Fredric blev volontär vid Österbottens infanteri när han endast var 13 år gammal (1693).

Jag gissar därför att mamma Helena försökte rädda sönerna Casimir (som ju levde till sin ålderdom) och Åke med alla blessyrer, så de fick vänta några år innan de gick in i det militära, Åke verkar ha börjat först när han var 20.

Hur som helst så bör gården ha befolkats huvudsakligen av kvinnorna Helena, och döttrarna Catharina Regina och Beata Christina. Dessa fick säkert ta hand om de två yngsta bröderna Casimir och Åke till dess dessa försvann i kriget, gissningsvis cirka 1705.

År 1722 återkom sonen Fredric, med sin fru Helena Catharina Morath och 3 överlevande barn från Sibirien. Troligen var Fredric mer eller mindre funktionshindrad av skadorna i huvudet och axeln. Dessutom återkom sonen Åke, som upplevt sabelhugg, pik i strupen, muskötkulor i livet och skadats av en bomb. Chansen att han skulle ha varit i god vigör, får man betrakta som liten.

1727 dog Helena Dachsberg.

Från hemkomsten till makens död fick Helena Catharina och Fredric ett antal ytterligare barn, varav de flesta dog som små. 1739 dog slutligen Fredrik, 1744 hans bror Åke och samma år emigrerade en av Helena och Fredriks söner till Västindien, (och dog där) och två år senare emigrerade en annan son till Ostindien (och dog där).

Något roligare hände i varje fall 1744, då Helena Catharinas och Fredrics äldsta son Carl Gustaf Sabelfeldt gifte sig med Gustaviana Johanna Uggla. Dottern Helena gifte sig dessutom samma år med Arvid Gustaf Ribbing.

Jag gissar att Fredrics systrar Catharina och Beata kretsat kring hemmet och försökt ta hand om denna stora familj i trångmål. Den 19 augusti 1755 dog Helena Catharina 1 juni 1760 dog Beata Christina, 25 mars 1761 dog Casimir och 17 maj 1764 dog Catharina.

Carl Gustaf och Gustaviana fick åtminstone fem barn mellan 1745 och 1753, och de bosatte sig, som jag uppfattat det, på Solberga Säteri. Av de tre sönerna dog två i 30-årsåldern, ena i slag och andra i rötfeber. Den tredje, Nils är anfader.

Carl Gustafs son Nils blev ju rekryt redan som 13-åring 1764 när farmor och gammelfastrarna just dött. Sen var han ju försvunnen några år. 1771 dog hans mamma Gustaviana, och 1776 dog hans pappa Carl Gustaf. 1776 dog den äldre brodern Fredrik Gustaf och 1788 dog den yngre brodern Carl Johan, bägge barnlösa.

Plötsligt återstod endast Nils som äldsta möjliga manlig arvtagare till Grimsberg, och det verkar också vara därför han tar avsked från det militära och hamnar där.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

En liten notis. I Elgenstiernas familjeutredning nämns en syster "Beata Christina", som alltså var syster till Carl Gustaf och Helena som föddes i Ryssland. Denna Beata Christina blandas ibland ihop med Carl Gustafs faster med samma namn. Det är i varje fall fastern som dog 1760 då det står att hon var 75 år gammal, och när systern Beata dog är okänt. Kanske kom hon inte ens hem från Ryssland?

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Ja, efter denna dystra beskrivning av livet i en förvisso adlig, men inte desto mindre hårt drabbad släkt passar det väl bra med dikten "Soldatgossen" av Runeberg?

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-


Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält,
Där stod han glad, var han sig ställt,
I eld, i blod, i frost, i svält;
Han var min fader, han.

Jag var ett barn, när han drog bort, sen fridens dag var slut,
Dock minns jag än hans stolta gång, jag minns den var minut,
Hans hatt, hans plym, den bruna hyn
Och skuggan från hans ögonbryn:
Nej, aldrig går det ur min syn,
Hur härlig han såg ut.

Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned,
Hur han var käck, hur han var stark, hur i var strid han stred.
Så sads, han fått medalj också.
Det spordes snart, att han fått två;
Ack, tänkte jag i hjärtat då,
Den som fick vara med!

Och vintern gick, och drivan smalt, och det var lust och vår,
Då kom ett bud: Din fader dött, han dog för ädla sår.
Jag tänkte då, jag vet ej vad,
Var stundom ängslig, stundom glad;
Men mor, hon grät tre dar å rad,
Så blev hon lagd på bår.

Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid:
Det sägs, det var den första gång han blekna setts i strid!
På Uttis malm, för Gustavs land,
Min farfar dog med svärd i hand;
Hans fader föll vid Villmanstrand,
Han var från Carols tid.

Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått;
Ett härligt liv de levat dock, en härlig död de fått.
Ack, vem vill stappla trög och tung?
Nej, gå i fält helt varm och ung
Och dö för ära, land och kung,
Se, det är annan lott!

Jag är fattig gosse jag, som äter andras bröd,
Jag har ej huld, jag har ej hem allt sen min faders död;
Men klaga är ej mitt behag,
Jag växer högre dag för dag,
Jag är en krigargosse jag,
För mig finns ingen nöd.

Och lever jag tills jag blir stor och fyller femton år,
Till samma svält, till samma kamp, till samma död jag går.
Där kulor vina tätast då,
Där skall man finna mig också,
Där vill ock jag försöka på
I mina fäders spår.


söndag 21 oktober 2012

88. Nils Sabelfeldts familj på 1600-talet, värsta krigarna

Pappa till Fredrik Sabelfeldt som hamnade i Sibirien var Nils (eller möjligen Niklas) Sabelfeldt (1640-1692) och Helena Justina Dachsberg (1650-1727). Via Helena hamnade gården Grimsberg i släkten Sabelfeldts ägo, då det var hennes far, David Dachsberg som först skaffade den.

Nils var kornett vid Smålands kavalleri, och löjtnant där. Ryttmästare, och begravd i Solberga kyrka där hans vapen är uppsatt.

Nils och Helena fick 8 barn:

Zacharias (1679-1704) Löjtnant
Fredric (1680-1739) Krigsfånge i Sibirien efter belägringen av Viborg
Catharina Regina (1681-1764) ogift
Adolf (1682-1700) Död 30 november i slaget vid Narva
Beata Christina (1683-1764) ogift
Christjern (1684-1700) Död 30 november i slaget vid Narva
Casimir (1685-1761) gift med Märta Elisabeth Pistolekors.
Åke (1686 - 1744) ogift

Åkes öde var att han var volontär vid Savolax regemente 1706, och gjorde därefter karriär, men hans öden vid olika slag var av de mer blodiga slaget:

Han blev vid övergång av Neva strömmen 1708 skadad av tre sabelhugg och blev stucken med en pik i halsen. Vid Kolkompä i Ingermanland fick han en muskötkula ner i livet. År 1710 vid Viborgs belägring skadades han svårt av en bomb och blev fånge hos Ryssarna och förd till Thomsk, och han återkom inte förrän efter fredsslutet.



87. Sabelfeldt med fru i Sibirien, och deras barn

Föräldrarna till Nils Sabelfeldt hette Carl Gustaf Sabelfeldt (1712-1776) och Gustaviana Johanna Uggla (1720-1771). Vad jag till att börja med vet är att de dog i Norra Solberga.

4 oktober 1771 dog kaptenskan Gustaviana Sabelfeldt av rödsot. Rödsot är en akut tarminfektion orsakad av bakterier, och den kallas numera dysenteri.

31 december 1776 kl 11 om natten dog Carl Gustaf av gulsot.

Var Carl Gustaf föddes är dock oklart. Vad jag förstår föddes han under Karl XII krigande, och det tycks som hans mamma följde med maken i fält (och jag gissar att sonen därmed föddes i fält).

Carl Gustafs föräldrar hette Fredrik Sabelfeldt (1680-1738) och Helena Catharina Pereswetoff-Morath. Fredrik var Överstelöjtnant. Paret vigdes 17/10 1709.

Enligt länken var Helena född 1690 i Ingemanland, Finland och dog 1755 i Solberga. Barnen i familjen var:

Alexander Fredrik (1710-1710)
Carl Gustaf (1712-1776)
Beata Christina (1717-1760)
Helena (12/7 1721 i Solikamsk, Sibirien - 1775 Solberga)
Nils (1723-1742) tvilling
Fredrik (1723-1724) tvilling, död på Grimsberg, Småland
Georg Bogislaus (1725 - ) reste 1744 till Västindien där han dog.
Fredrik (1726-1727) tvilling
Barbara (1726-1727) tvilling
Fredrika (1728-1753)
Alexander (1729 - ) reste 1746 till Ostindien där han dog
Fredrika (1731-1731)
Fredrik (1735-1743)

Följande står om Fredrik:
Överstelöjtnant med kaptens indelning vid Älvsborgs regemente. "Han blev 1710 vid Viborgs belägring blesserad i huvudet och högra axeln samt vid stadens övergång fången hos ryssarna och förd till Puiskar; återkom ur fångenskapen 1722 eller efter fredsslutet.
Uppenbarligen föddes fyra av barnen under fångenskapen i Sibirien, innan familjen kunde ta sig hem. Familjens historia i övrigt blev uppenbarligen mycket tragisk, med alla barn som dog som små eller emigrerade.

Man kan undra hur Fredrik påverkades av skadan i huvudet, om det medförde någon form av kvarstående men, eller hjärnskada?

Så gåtan med var Carl Gustaf föddes är därmed utredd, och det var i Ryssland, troligen Sibirien.

Nästa sak som vore intressant att veta är när CG gifte sig med Gustaviana Johanna Uggla?

Eftersom hon föddes 1720 kan man ju tänka sig att 1737 är troligen det tidigaste, och ännu troligare efter 1738 då fadern dött.

1744 gifter sig i varje fall Helena Sabelfeldt med Gustaf Ribbing.

... och så hittar jag inte Nils född 1751 ... kanske han är född i Värmland By där mamman kom ifrån?

Nu ger jag mig för nu.

86. Vidare in i släkten Sabelfeldts och Keys öden och jag hittar en 13-årig rekryt

Många frågetecken återstår från föregående generation, och kanske kan något rätas ut om jag börjar undersöka Claes Gustaf Casimir Sabelfeldts föräldrar.

Dessa hette Nils Sabelfelt (1751 - 1807) och Charlotta Gustava Key (1753 - 1823), och de gifte sig 7 december 1779. Generellt tycks man inte ha blivit så gammal i denna släkt vad det nu beror på. Möjligen kan ju även Nils ha varit ute och stridit mot ryssarna?

Man kan ju notera att Agnes farfar Nils avled ungefär när hennes pappa Claes började få barn (vid cirka 26 års ålder). Familjen kunde därmed inte få så mycket uppbackning av den äldre generationen, utan syskonen tycks ha fått förlita sig på varandra. Åkerberg i Flisby låg i närheten av Solberga där familjen Sabelfeldt brukat hålla till.

Nils och Charlotta gifte sig 1779, och en viktig person i släkten blev deras dotter Gustava Henrietta, (1785-1847) som först gifte sig med den mycket äldre Göran Fredrik Engelkrona, ägare till Tjärstad i Östergötland, och när han dog 1812 kom hon att gifta sig med Gustaf Bennich (som var ryttmästare vid Skaraborgs regemente). Gustava Henrietta gifte sig alltså när hon bara var 17 år (1802) med Göran Fredrik, som då var 61 år gammal ... (f 1841).

Gustava Henrietta fick två barn med Engelkrona, men dottern Amalia Sofia Charlotta dog som liten, och sonen Fredrik Christoffer, i 19-års åldern varav "ätten slöts" som det så vackert heter enligt Nordisk familjebok. Sedan fick Gustava ytterligare barn med Gustaf Bennich som överlevde. En lång period bodde Agnes och hennes mamma Ottilia med svägerskan Gustavas familj, och även hennes yngre bror, David, bodde i hushållet en tid.





Man kunde trott att Nils Sabelfeldts familj skulle ha bott på Solberga Säteri, som tidigare ägdes av Carl Gustaf Sabelfeldt, Nils far, men istället bodde de på Grimsberg, som gått i släkten Sabelfeldt. Det blir lite undringar om hur det stod till i familjen egentligen, inte minst med tanke på att Nils tog värvning som så liten?

Efter Charlotta Keys far, häradshövdingen Johan Key, skedde arvsskifte 1789. Fadern hade tydligen varit duktig på att samla herresäten och gårdar, som alltså delades ut mellan arvingarna.

På länken ovan framgår delvis vad som ingick i bouppteckningen, däribland bland annat rätt extravaganta föremål som en sjuglasvagn, och en scharlakansröd frack samt givetvis en punchbål.

Om jag förstår texten rätt ärvde Charlotta Johannisberg, som sedan såldes tillbaka till brodern Henrik.

I ovanstående text hittar jag också släktförhållandet som gällde Åkersberg i Flisby. De som övertog Åkersberg var Claes Gustaf Casimirs kusin Abela Key, gift von Gegerfelt.

(En liten biupplysning är att i släktutredningen ovan framgår att en avlägsen släkting är den för oss som levt i Västergötland kände Mac Key, en företrädare för "Västgötaskolan", och förstås Ellen Key).

Förövrigt verkar Nils Sabelfeldt ha gjort en ovanligt tidig militär karriär ... ?

1764-1775Volontären Nils Sabelfeldt f.1751 ant. 1764. furir 1767, transport till nr 101 Bohult år 1775.
Om jag förstår saken rätt så skulle Nils redan vid 13-14 års ålder låtit värva sig och redan vid 16 års ålder ha varit furir. Han tycks ha haft ett torp som hette Bohult vid Gränna. Den 8 oktober 1774 får han avsked dock (vid 23 års ålder). Det tycks ju bestrida idén att han skulle ha dött av strider mot ryssar. Får se om det går att läsa dödsboken i Norra Solberga, de är ju i riktigt dåligt skick deras församlingsböcker. Det väcker en hel del frågor varför Nils levde i ett torp och lämnade hemmet så tidigt? Hur var det? Vad hände?



Födelseböckerna är i alla fall i hyggligt skick. Claes Gustaf Casimir är född 24 sept 1880 (av någon anledning nämns andra datum på andra ställen). Familjen bor på Grimsberg. (eller kan denne Claes Gustaf ha dött?) Jag bläddrar vidare. Ja, de får en andra Claes Gustaf Casimir på ett nytt datum, det jag har. 1882 föds alltså överlevande Claes, 1883 föds en son som heter Adolph, 1885 föds Gustava Henrietta, 1886 föds Johan Zachris, 1887 Georg Friedrich, 1790 David, 1791 Zaharias Johan, 1793 Bogislaus, som av vad jag kan se är yngsta barnet.

Första barnet dog i september 1881. I övrigt har jag inte sett att de övriga skulle ha dött tidigt.

I familjen fanns i varje fall bara en dotter, och hon verkar genom sitt giftemål med en förmögen man, ha kunnat hjälpa sina syskon och deras familjer.

Egendomligt nog hittar jag inte Nils dödsnotis, så frågan är lite öppen, var och när och varför han egentligen dog.


lördag 20 oktober 2012

85. Agnes Catharina Magdalena Ottiliana Sabelfeldts familjer

Richard Öhnells pappa hetter Per Petter Bengtsson Öhnell, och han gifte sig med Agnes Catharina Magdalena Ottiliana Sabelfeldt. Agnes föddes 1813 i Flisby, Jönköping och dog vid 62 års ålder 1875 på Arsenalsgatan 2, Stockholm i kronisk lunginflammation. Vid det laget var hon rådmanska.

"Sabelfeldt" var en adlig familj, men detta till trots gifte sig Agnes med Pehr, som från att ha börjat som bondson, gjorde en strålande karriär och slutade som Magistratssekreterare, och möjligen också rådman i Stockholm.

I familjen fanns barnen:

Hjalmar Casimir (f 1839) som blev tulldirektör, och som jag gissar var orsaken till att Richard träffade sin fru Anna. Han gifte sig med Anna Augusta Wahrenqvist. Han dog 1882.

Carl Herman (f 1842) blev stadsingenjör och stadsarkitekt i Kalmar och sysslade med stadsplaner och ritade olika byggnader. Efter honom finns en Öhnellgata i Kalmar.

Selma Gustava Ottiliana (f 1844) gift med Fredrik August Lilliesköld (1881) som var häradshövding och kassör.

Olga Magdalena (f 1847) dör 1882, alltså endast 35 år gammal. Hon var gift med Wilhelm Adolf Gripenberg.

Per Theodor (f 1851) blev regementsintendent.

Och så Richard då (f 1854) som var yngst.

Livet mellan 26 och 41 var därmed fyllt av barnafödslar för Agnes.

-'-'-'-'-'-'-'-

Än har jag inte hittat när Pehr och Agnes gifte sig, eller var.

Agnes föräldrar var i varje fall Ryttmästaren Claes Gustaf Casimir Sabelfeldt (1782-1840 född på Solberg) och Magdalena Ottiliana Schlytern (1783-1850 född i Stockholm). Vid Hjalmar Casimirs dop var de bägge med, samt dessutom Herr Majoren Gustaf Bennich. Gustaf Bennich var gift med Gustaf Casimirs syster Gustafva Henrietta Sabelfeldt.

Gustaf Bennich och svågern Gustaf Casimir gjorde ett försök att starta en snusfabrik i Tjärstad, Östergötland 1837, men det verkar inte ha lyckats så väl.

Frågetecknen är ... varför flyttade familjen från Flistad? När gifte sig Agnes och Pehr?

Agnes är i varje fall född 15 januari 1813 på Åkersberg i Flistad, Jönköping. Tyvärr saknas husförhörslängden 1813 ... men 1818 finns den i alla fall. Det året flyttar stora delar av familjen till Stockholm.

Syskonen är:
Otto Gustaf Reinhold (f. 1808 född på Solberg), Carl Johan Oscar (f. 1811 Flisby), Agnes (f. 1813 Flisby) och Herman Åke Georg (f. 1816 Flisby). De två äldre sönerna verkar hamna på en skola (internatskola?) och Agnes hamnar i Opphem. Yngste brodern följer med till Stockholm.

Gården Åkersberg i Flistad ägs år 1829 av en kapten Gegerfält som är gift med Abela Petronella Key. Namnet Key är också namnet på Claes Gustaf Casimirs mamma, frågan är då om de ägde Åkersberg från början och CGC bara brukade den tillfälligt, eller om gården köpts eller vad som hände? I varje fall övertas gården 1822 av den nya familjen.

Det Opphem Agnes hamnar i gissar jag är Opphem Tjärstad i Östergötland, dvs hos fastern och Gustaf Bennich. Tjärstad ligger för övrigt sådär 4 - 5 mil från Kuddby, där Pehr, hennes blivande make, växte upp. Gustaf Bennich var 1812 ryttmästare vid Skaraborgs regemente (undrar var Sabelfeldt höll till?)

Man kan för övrigt undra om pappa Casimir varit ute och stridit mot ryssarna? Han var ju i rätt ålder och i rätt tid.

I husförhörslängden år 1822-27 för Tjärstad, Opphem stora gården hittar man Major Gustaf Bennich och hans fru Gustava Sabelfeldt, och deras barn ... samt fru Ottiliana Sabelfeldt och fröken Sabelfeldt.

Av pappa Sabelfeldt finns inget spår, men han kanske är ute och strider någonstans. Inte heller kan man se att mor och dotter skulle ha flyttat, så jag söker vidare i nästa husförhörslängd.

Och nu börjar det verkligen att bli spännande. I husförhörslängden 1828-31 dyker plötsligt studenten Pehr Öhnell upp på Opphem. År 1828 blev Pehr Öhnell alltså 20 år. En inte alltför vild gissning skulle vara att han var informator till barnen på godset som var födda 1817, 1818, 1823 och 1825. År 1830 flyttar Pehr till Uppsala.

Agnes (som blev 15 år 1828) tycks vara någon annanstans (kanske på skola eller i Stockholm), men mamma Ottiliana Sabelfeldt bor kvar på godset till 1828 då hon flyttar till Boda. Ytterligare en bror till frun i huset verkar ha dykt upp (född 90) David, som är löjtnant.

Just nu är det lite stopp på letandet. Jag hittar inte Ottiliana i Boda, inte Pehr i Uppsala, och Agnes vet jag inte var hon är. Jag tror att det kanske skulle bli ett visst genombrott om jag kunde hitta pappa Sabelfeldts tillhåll. Jag förmodar att han ägnade sig åt militäriska övningar.

Om man nu letar lite runt Agnes syskon så hittar jag Carl Oscar som gift sig med Charlotta Sydow och får barn i maj 1838 i Storkyrkoförsamlingen (ska se om det ger något). Carl Oscar var klädeskramhandlare och de bodde i kvarteret Mercurius 16, Västerlånggatan.

Nej, jag blir inte klokare just nu. Jag får försöka senare igen. (Men jag känner mig rätt nöjd med att ha spårat hur Agnes och Pehrs vägar korsades).

fredag 19 oktober 2012

Mellanspel

Sliter på med allt övrigt i livet, så det har varit lite lågsäsong med släktbloggen. Dessutom vet jag inte riktigt vilken riktning jag ska ta. Erik Nordlinders fru ligger ju nära till hands, men jag har stött på oväntade svårigheter tack vare en präst med oläslig handstil från Hassle, utanför Mariestad, ... så jag tror jag väntar lite med dem.

Men jag ska nog ta mig ett litet ryck i alla fall nu i kväll. Vi får se lite vad det blir.