lördag 25 augusti 2012

74. Hälsinglands Ros och ett lyckligt lottat fosterbarn

Posten kommer att handlar om familjen Gahns utveckling under 1800-talet, och bygger på husförhör, och folkräkningar mm.



Vem var då Hälsinglands Ros? Jo det var en flicka som föddes 1825 och levde till 1906 (dog i Uppsala), och som hette Maria Elisabeth Nordlinder. Maria Elisabeth ansågs vara mycket vacker och därav namnet Hälsinglands Ros.

Maria Elisabeth föddes i Nianfors bruk, Njutånger och var dotter till kyrkoherde Eric Nordlinder (1793-1853) och hans hustru Anna Sofia Hasselblad (1795-1852). 1823 hade Erik och Anna Sofia som nygifta flyttat till Nianfors och de levde där till 1735 då de flyttade till Bergsjö, där Erik blev kyrkoherde.



Om man tittar på någon husförhörslängd när Maria Elisabeth var sådär i 20-års åldern, bör man ju kunna få reda på vilka hennes syskon var, och åren 1836-45 är ju helt perfekt, och prästgården finns på sid. 332.

Det visar sig att det bara är tre barn i familjen, Maria Elisabeth och hennes två bröder Erik Olof Nordlinder som blev kartograf i Luleå, och Jonas Gustaf Nordlinder. Förutom föräldrarna bor en moster i hushållet, och en sällskapsdam (demoiselle)?



Eftersom Maria Elisabeth får sitt första barn 1848, bör hon ha gift sig 1845-47. Troligen i Bergsjö hos pappan, och den 16 augusti 1847 finns också ovanstående anteckning (förmodligen skriven av pappa Erik själv). Maken hette Henric Gahn och var gruvdisponent står det.

Om man tittar på utflyttningslängden för 1847 så står det att Henric Gahn var geolog. Henric kom från Uppsala 1840 och han flyttar till Loos, och likaså gör fru Maria Elisabeth Gahn. Även svärmor, änkefru direktorskan (tycker jag det står) Johanna Christina Gahn född Thél flyttar med till Loos. (Loos är en äldre stavning för Los i Ljusdal).

I Los består familjen av paret Henric och Maria Elisabeth, en bokhållare som heter Carl, änkefrun Johanna Charlotta och pigan Karin. De bor i Ställstensberg gruva. Henrik tituleras disponent.

I april 1848 flyttar Henric och Maria Elisabeth, bokhållaren Carl och änkan Johanna Charlotta vidare till Bollnäs, och i Bollnäs bosätter de sig i Lottefors. (s 122).

I Lottefors kallas Henric Delegaren i sågverket Grufdisponenten Henric Gahn. 1848 föds dottern Anna.  I familjen bor mamma änkan Johanna Charlotta Theel, och en av Henrics systrar tycks också bott där en tid, Margreta Gahn (f 1816). Några olika bokhållare har bott där, (däribland Carl) samt några hushållerskor. När jag tittar på nästa "år" i husförhörsboken ser jag att Lottefors ägare är gift med en kvinna som heter Greta (Margareta) Gahn, och som borde vara samma syster till Henric som ovan. Svärmor antecknas det är död i Ljusdahl 1855.

År 1849 flyttar familjen vidare till Falun. (Där blir det lite svårt att hitta dem igen, men eftersom andra dottern är född i Bergsjö och tredje i Ljusdal så söker jag på när de flyttat till Ljusdal, och jag återfinner familjen inflyttandes i Ljusdal 1853. Då har de fyra barn. Anna (1848), Henric (1849 St kopparberg), Maria (1850 också St kopparberg), Cecilia (1852 Bergsjö), och familjen har senast bott i Alfta.

Anledningen till att Maria Elisabeth befinner sig i Bergsjö 1852, är att hennes mamma dör, och året efter dör även hennes pappa.

När familjen flyttat till Ljusdal kallas Henric Inspector och de får barnen Ingeborg (1853) och Erik (1854).

I hushållet finns också åtskilliga pigor och drängar.

I 1861-65 års husförhörslängd kallas Henric för Landtbrukare (s 372). Familjen har utökats med barnen Margareta (1856), Gunilla (1857), Fredrik (1859) och Elisabeth (1860). Familjen har en Gouvernant Demoiselle Hedvig Elisabeth Freudenthal. Hela familjen flyttar till Uppsala 18 okt 1862.



Vid det här laget har Henric och Maria Elisabeth varit gifta i 15 år. Familjen har 10 barn varav 7 är flickor. Pappan verkar närmast ha gjort en neråtkarriär, men i Uppsala kallar Henric sig patron. I Uppsala flyttar familjen in i Kvarteret Hjorten. I husförhörslängden för Svartbäcken, kvarteret Hjorten nr 10, Svartbäcksgatan 23, sid 311 hittar man familjen igen. År 1865 får familjen en son till, Gunnar, som dör året därpå, bara några månader gammal, och även dottern Elisabeth dör samma år då hon är 6 år gammal.

På bilden ovan kan man se hus i kvarteret Hjorten från den tiden familjen bodde där. Kvarteret var ett av Uppsalas handelskvarter.

Henric startade 1867 en kemisk fabrik som tillverkade bläck, konserveringsmedel och rengöringsprodukter.

Dottern Maria gifter sig 1871 med Fredrik Hazelius, lever i Falun och får barnen Rolf (1872), Gösta (1875), Ivan 1879-1880), Frithiof (1882) och dottern Ingrid (1887). År 1894 dör maken.

1874 dör Henric (han har kallats både patron, lantbrukare och fabrikör i längderna). En lite hyllande post om hans liv ser ut såhär: Framstående kemist. Blev 1838 student i Uppsala, 1841 elev vid Falu bergsskola och följande året elev på järnkontorets stat, där han 1845–48 var extra stipendiat. Han deltog 1843–46 i en del geologiska undersökningar, som företogos på järnkontorets bekostnad. Efter att från 1852 ägnat sig åt skogsaffärer och landtbruk, bosatte han sig 1862 i Uppsala, där han anlade en kemisk fabrik, som erhöll sin egentliga berömmelse genom den 1868 gjorda uppfinningen av desinfektionsmedlet aseptin, vilket sedermera fått så många efterföljare.



Åren efter Henrics död händer följande: sonen Henrik flyttar till Mariestad och senare till Washington vad det verkar, döttrarna Maria, Ingeborg och Margareta gifter sig, sonen Erik blir löjtnant.

Dottern Gunilla tycks ha varit psykiskt sjuk/förståndshandikappad (kallas svagsint, men i husförhörsboken 1882-88, Blind) är på institution åtminstone en tid, och dör sedan 22/10 1883. När man tittar på dödsorsaken tycks hon ha haft vattenskalle på grund av en tumör (se klipp ovan).

Sonen Fredrik bor hemma.

Familjen flyttar först till kvarteret Oxen i Kungsängen och sen tillbaka till Svartbäcken och hamnar  senare i kvarteret Kroken 1, Östra Ågatan 41. Antalet pigor minskar och 1883 finns bara en jungfru i familjen.

Jag är osäker på hur det egentligen gick med fabriken? Var det änkefru Maria Elisabeth som drev fabriken, eller var det någon annan. 1964 säljer i varje fall en sonson fabriken, Peter Gahn, står det, men jag hittar inte någon sonson Peter Gahn ibland Henriks, Eriks eller Fredriks barn?

Ingeborg har gift sig med Johan Axel Ungern Nisbeth och fått döttrarna Elsa (1882), Ruth (1884) och Märta (1891). Åtminstone en tid bor Johans mamma med familjen (enligt församlingsboken).  Erik gifter sig och får i rask följd efter 1889 5 barn (däribland Wolter). Margareta har gift sig med sin kusin, Leonard Magnus Waern, som var lektor i pedagogik o. metodik vid Högre lärarinneseminariet i Sthlm, vice ordf i direktionen för Sällskapet för folkundervisningens befrämjande. Stockholm, (son till Henrics syster Margareta från Lottefors). Margareta var hans andra fru.

I augusti år 1899 dör Johan och Ingeborg betecknas som "medellös" enligt församlingsboken. Ruth Nisbeth var ju Ninnis mamma och hon gifte sig och arbetade som lärarinna i Sundsvall. Jag tror Ingeborg med barn åtminstone en tid, levde med mamma Maria Elisabeth när hon blev änka.

I september 1899 åker Fredrik till Sydamerika.

År 1900 lever Maria Elisabeth och de ogifta döttrarna Anna och Cecilia ihop i Uppsala, men de verkar också periodvis leva hos systrarna Maria och Margareta i Stockholm. Leonard Waern dör 1902. Jag kan inte se att Margareta fått något eget barn, men hon har en styvdotter.

1906 dör Maria Elisabeth, Hälsinglands ros, och av hennes 11 barn är två av hennes döttrar, som är i 50-årsåldern änkor, två är ogifta, en är fortfarande gift, två söner tycks leva utomlands, en son lever i Uppsala, och tre barn är döda.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Jag har hitintills skrivit ganska lite om Maria Gahn (1850-1827) som är familjens ana. Som man kan förstå av ovanstående släktbeskrivning så hade familjen det periodvis ganska svårt ekonomiskt. Henric och Maria Elisabeth hade många döttrar, tidiga dödsfall, lagom lönsamma karriärer, och minderåriga barnbarn, vilket givetvis innebar en enorm ekonomisk påfrestning på familjen.

En av döttrarna, Maria, fick en lite annorlunda levnadsbana, kanske av en händelse.



Maria Gahn föddes 1850 i St Kopparberg, Falun. Om man tittar riktigt noga bland faddrarna så ser man att Maria fick väldigt fina faddrar, speciellt namnet Kronberg ska man lägga på minnet, för den familjen tog verkligen fadderskapet på allvar.



När familjen Gahn hade det hårt ekonomiskt fick helt enkelt Maria åka till Falun, och bli fosterdotter hos den barnlösa familjen Kronberg.

Familjen Kronberg bestod av handlaren Johan Henrik Kronberg (1810 i Värmland) och Magdalena Maria Clara Östberg (1812, Falun). De hade gift sig 1840, men inte fått några barn. Maria Gahn kom till familjen 1866, strax innan hon fyllde 16 år. De bodde i Västra falun, kvarter 29, gård 1 och 4.

Åren 67 - 76 av husförhörsboken står det att Maria är fosterdotter.

1871 flyttar Maria tillbaka till Uppsala som 20 åring, i oktober, gifter sig med kapeten Filip Fredrik Hazelius (f 1827) som är 23 år äldre, den 23 november. Lysningen var i Falun och vigseln i Stockholm. Sedan återvänder paret efter tre månader till Falun, 12 januari 1872, och bosätter sig i närheten av fosterföräldrarna i huset 31: 11-12. Där bor också mamsell Sofia Johanna Berglind (f 1784).

Fredrik blir major (kapten överstruket), och Rolf (1872) och Gösta (1875) är listade i husförhörslängden 1867-76). Dessutom har familjen pigor och en amma. Fredrik bodde tidigare i 28: 8-9.

I nästa volym av husförhörslängden (1877-83) är Fredrik Filip Överstelöjtnant. Maria fick sonen Ivan som bara levde 10 månader och sonen Fritiof född (1882). I familjen bor också pigor och en kusk.

Grosshandlarn Johan Henrik Kronberg dör 1879, och  i familjen Kronberg bor pigor, bokhållare, källarmästare och änkor.



Åren 1884-93 så är Filip Fredriks och Marias familj förtecknad på samma adress, men 25 augusti 1886 flyttar familjen till Stockholm. Maria återvänder till Falun för att föda sitt yngsta barn som blir en dotter, Ingrid Maria, och föds 16 juni 1887, och döps en månad senare. Ingrid får en lång rad faddrar och överst är änkefruarna Maria Elisabeth Gahn och Magdalena Maria Clara Kronberg. Några dagar efter dopet flyttar Maria hem till Hedvig Eleonora i Stockholm med dottern.

Änkefru Kronberg bor kvar i Falun, men dör 6 nov 1890. Fosterdottern Maria får ärva mycket efter makarna Kronberg, och makarna Kronberg (har det mig berättats) har donerat och möjligen testamenterat mycket till Falu stad. På en stadsvandring berättades det om att de inrättade en park för fattiga mödrar och deras barn, så att barnen skulle kunna leka där. Parken kallades Kronbergs minne. I Falu kommun rådde länge en politisk diskussion om man skulle låta göra en målning av dessa Faluns välgörare, men så blev det aldrig.

Om man ett ögonblick återvänder till det läge när Maria blev fosterdotter i oktober 1866, så var det i samband med att lillasystern Elisabeth hade dött, 6 år gammal 15 mars 1866 (i tyfus), och även lillebror Gunnar dog den 11 juli 1866, 7 månader gammal i lunginflammation. Familjen verkar dessutom ha haft det synnerligen ansträngt ekonomiskt just då också.

Samtliga övriga 9 barn bodde hemma, familjen hade många döttrar som helst behövde giftas bort, och pappa Henric var förmodligen i full fart med att försöka starta sin fabrik, som ju kom igång 1867. 1866 var också året innan de stora hungeråren i Norrland, och att de inträffade bidrog säkert till att Maria fick stanna i sin rika fosterfamilj, kanske längre än som först var tänkt.

När maken Fredrik Hazelius går bort (1894) så levde Maria ensam med sina barn som var 22, 19, 12 och 7 år gamla. Sonen Rolf dör redan år 1900 28 år gammal, och kvar är sönerna Gösta, Fritiof och dottern Ingrid. Dessa tre barn fick i gåva av sin mor, medel så de kunde låta bygga hus till sina familjer.

Maria var speciellt fäst vid sin yngsta dotter, och hon fick uppleva att bli farmor och mormor till många barnbarn, innan hon dog 1927.

måndag 20 augusti 2012

Mellanspel och släktbyte

Nu tänkte jag ge mig på Mats anor och börjar på samma sätt med Mats mor- och farföräldrar. Märkligt nog (kan man tycka) så har det varit en barnlek att leta rätt på norrlandsanorna, jämfört med Mats anor, där jag fått träna betydligt mer på att läsa kyrkböcker. Detta beror på alla norrländska släktforskares nestor Erik Wahlberg som rett ut åtskilliga anor i Norrbotten, och på senare tid på inte minst Erik Kuoksu, som verkar ha legat i mest av alla med att räta ut frågetecken för Norrbottens släkter.

Men hursomhelst, när det gäller Mats släkt har hans mamma (och pappa också) haft en del material som jag haft glädje av. Jag har också träffat en äldre kusin till Mats pappa som bidragit, samt kusinbarn till Mats mamma, som givit info.

Baserat på sånt jag fått veta, och sånt jag lyckats rota rätt på ex med hjälp av myheritage, eller riksarkivet, så skriver jag ihop på samma sätt som tidigare om min släkt, och jag börjar runt förra sekelskiftet och går bakåt.

73. Patomella anor, och en kvinnlig husbonde

Johan Patomellas far hette Patomella Henrik Johansson (1828 - 1906 (?)) från Kangos och Nykäinen Anna Greta Olsdotter (1828-1876) Kangos. Det står att Henrik var backstugusittare i Kangos, men han verkar att åtminstone tidigare i livet ha varit bonde. Jag tror han var det medan hustrun levde. Paret fick åtminstone 10 barn, och hustrun dog när det yngsta var 4 år.

Henrik Patomellas far hette Patomella Johan Henrik Esaiasson (1800-1869) och Margareta Mickelsdotter (1809-). Paret verkar ha haft minst 8 barn. Intressant nog verkar Johan Esaiasson ha tagit fosterbarn cirka 1850.  

Här blir det märkligt nog stopp i anorna igen? Är det det försvunna Pajalaarkivet som spökar?

Henrik Johanssons fru, Anna Greta Olsdotter Nykäinen går i alla fall att spåra. Hon var dotter till Olof Olsson Nykäinen (1806-1878) och Stålnacke Anna Caisa Pehrsdotter (1807-1867).

Olof (1806-) var nämndeman och husbonde på Nykäinen gård i Kangos, och hans far hette Olof Olofsson (1766 - ) och mor hette Anna Hansdotter (1773-1810). Tillsammans med sin fru hade han minst 10 barn.

Olof Olofsson (1766-) var gift två gånger med Anna Hansdotter som är vår ana och med Helena Olofsdotter. Anna dog när yngsta barnet var 4 år gammal. Det står såhär om Olof ... (Pajala f.s. AI:3 1806-1818 s. 23 Nykäinen gård i Kangos Olofs föräldrahem Han läser språk)


Olof Olofssons (1766-) far hette också Nykäinen Olof Olofsson (f 1732 i Kieksiäsvaara, Pajala - död 1825) och hans mor Margareta Pehrsdotter (1732-1790). Tillsammans hade paret minst 8 barn. 

Olof Olofssons (1732-) föräldrar hette Nykäinen Olof Olofsson (1708-1768) och Simu (Lantto) Kerstin Thomasdotter (1708-1775).



Nykäinen Olof Olofsson (1708 Pajala -1768 Kangos) var husboinde 1732-42/44 på Nykäinen gård i Kangos. Om Kerstin Thomasdotter står det: (Lantto Karin Thomasdotter, Simu Kerstin Thomasdotter) ) Vigsel 1732- 3-19 Pajala. Vid vigseln haft kronan, bet.för pellet p:6? Totalt 9 barn Bonde .1743. Paret verkar ha haft minst 9 barn.

Olofs (1708-) föräldrar hette Nykäinen Olof Matsson (ca 1650-1732) och Simu Kristina Simonsdotter. Om Olof Matsson står det: Noteringar Husbonde .1699-1718, 1726. på Nykäinen gård iKangos. Stamfar bla. för släkterna Nykäinen och Uusitalo i Kangos, Mikko i Lainio och Lannavaara, Palo i Juhonpieti, Erkki och Kreku i Erkheikki, samt Rova i Saittajärvi.(kommunion 1731-1743 Fol. 40, original fol. 138-139 de hade en piga Margareta nattvard 1740-1743)

Och om Kristina står det: Noteringar: (Simu Kerstin Simonsdotter, Simu Kirstin Somonsdotter) Husbonde .1719-1721. på gård nr 4 (1/2mtl) Enligt km hette hon Kerstin Staffansdotter med fadern angiven som Simu Staffan Henriksson???

Olof Matssons far var Nykäinen Mats Henriksson (f ca 1630). Det står följande om honom: (Alatalo Mats Henriksson) Husbonde på Alatalo gård i Kieksiäsvaara 1681-86 bomärke: Nykäinen
2480 Far: Nykäinen Henrik Henriksson

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Dags att spåra lite fruanor. Nykäinen Olof Olofssons (f 1708) fru hette Lantto Kerstin Thomasdotter (1708 i Kolari, 1775 i Kangos). Hennes föräldrar var Lantto Thomas Pehrsson (1680 Pajala - 1715 i Kolari) och Ella Henriksdotter (1690-1749). Om Thomas står det (Simu Thomas Pehrsson) Bonde .1704-1715. på gård nr 3 i Kolari

Ella gifte om sig efter Thomas död, och om Ella står det: Noteringar: (Ella Hindersdotter) Vigsel 1702-1703 (mtl) nattvard 1731-1743 i Kangos. Husbonde .1716-1717. på gård 3 i Kolari
1246 Far: Henrik Henriksson? f. 1630 (km)
1247 Mor: Okänd d. 1686 (mtl) Vigsel före 1653


Det verkar som att Ella efter Thomas död var husbonde, vilket var en nyhet för mig att kvinnor kunde vara.

--'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nykäinen Olof Olofsson (1806-1878) var gift med Stålnacke Anna Caisa Pehrsdotter (1807 Svappavaara-1867 Kangos).

Anna Caisas föräldrar hette Stålnacke Pehr Johansson (1771-1829) och Nykäinen Ingrid Henriksdotter (1768-1819). De var nybyggare i Svappavara. Tillsammans fick de 8 barn. Efter Ingrids död gifte Pehr om sig och fick ytterligare ett barn.

Pehrs föräldrar hette Stålnacke Johan Abrahamsson och Brita Pehrsdotter, och de är anor till farmor också. Alltså deras son Pehr var Williams ana och sonen Henrik var Sofia Johanna Stålnackes morfars farfar.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nykäinen Ingrid Henriksdotters (1768-1819) föräldrar hette Nykäinen Henrik Olofsson och (1736-1789) Kemiläinen Margareta Olofsdotter (1732-1811). (Här känns det som jag möjligen dubbelskriver, men jag skriver i alla fall för säkerhets skull). OK, jag kollade lite upp på sidan, och det är inte så att jag dubbelskriver, utan att det generellt tycks råda röra i dessa anor, alternativt att jag skrivit fel tidigare?

Jag lämnar denna plats i släktträdet för nu och får reda upp senare.

Nu har jag kommit så långt det går med Williams släktträd. Tyvärr saknas uppgifter om ovanligt många personer, och det beror troligen främst på det olyckssaliga i att Pajalas församlingsböcker förstörts delvis.

72. Patomella (Mella) och Johan William

Den som Sofia sagt är far till Johan William är en man som hette Johan Patmella (f. 1858). Jag visade en sida ur husförhörslängden om honom i en tidigare post. Första steget i  spårandet blir folkräkningarna (som vanligt).

1870 är Johan 12 år och bor med sina föräldrar Henrik Patomella (f 1828) och Anna Greta Olsdotter (f 1828) i Pajala. Henrik är bonde, familjen talar finska och har 7 barn, varav Johan är nr 4.

1880 är Johan 22 och bor fortfarande med sin far Henrik men Anna Greta tycks ha avlidit. Sju barn bor hemma, det yngsta fött 1872. En dotter Anna Greta bor också där med sin son Oskar Fredrik som hon fått som ogift. Henriks status har ändrats från bonde till Backstuguhjon. Hemort Kangos.

1890 är Johan 32 år och bor med sin far Henrik och två bröder. Faderns status är "inhyses".

Det tycks ju som att familjen genomgått en stor kris, troligen i samband med att mamman dött, och att pappan inte förmått klara jordbruk och familj.

1900 är Johan 42 år och har gift sig med en kvinna som heter Ida Andersdotter (f 1864) och tillsammans har paret en dotter som heter Angelika som är född 1887. Dvs hon är tre år yngre än William. (Eftersom Ida inte nämndes i förra folkräkningen, så tycks de ha gift sig när dottern var några år gammal.) Johans pappa Henrik verkar ha dött vid det här laget.

Om man tittar på när Angelica var född så var det 14 April 1887 och döpt 16 April 1888, och hon står med beteckningen oäkta. (ska titta på sid 20 i husförhörsboken också).



I husförhörslängden står det att Ida blev kyrkotagen 16 April 1888 (då dottern döptes) och dessutom verkar hon ha förlovat sig med Johan Patomella då. 

Om vi nu utgår från att han även var far till Johan William, kan man ju ana att det kan ha varit konfliktfyllt med Sofia Johanna, och även tungt för henne att han gått med på att gifta sig med mamman till sitt andra utomäktenskapliga barn.

I nästa post ska jag se om jag kan spåra Johan Patomellas anfäder.

71. Tornedalsanor och en förlupen far och kolare

Det tenderar att bli lite långa poster ibland, så jag får bryta, bara för att.

Pekkari Hans Pehrssons (1620 - 1685) fru hette Krekula Valborg Grelsdotter. (f 1628 i Tärendö och död i Junosuando). Valborgs far var Jatko Grels Thomasson. Om honom står det såhär:

Född: omkring 1597/1600 i Savolaks, Finland
Död: 1663 i Tärendö, Övertorneå

Noteringar: Han inkom till Tärendö från Savolaks omkring 1627 och blev en av de första nybyggarna i Tärendö. Samtida källor förtäljer att han på sin dödsbädd var tvungen att sälja gårdens häst, kor och kittlar för att kunna betala sina skulder, varför hans åldriga änka tvangs gå runt i bygden och tigga (Erik Kuoksu?) (A:-056)


(Jag tror jag sett lite olika varianter av denna berättelse).

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nu blir det ett hopp i trädet igen och nästa hustru som går att spåra är Lainio Brita Mårtensdotter (f 1731).



Brita var dotter till Lainio Mårten Mårtensson (f 1690 från Lainio) och Servio Sophia Pehrsdotter (f 1700). Paret var bosatt i Tornefors. Om Mårten står det: (f. Mårten Mårtensson) Han var brukskarl i Tornefors i ungdomen, men flyttade 1727 till Vittangi. 1729?? satt han i nämnden, men senare samma år lämnade han sin hustru och sina barn, och flydde till Norge, och avled där?

Det står om en styvson och två döttrar eller tre. (Om det nu var makens styvson?) Oklart det där med barnen. Hade varit intressant att veta mer om vad som hände med mor och barn).

Mårtens far var Lainio Mårten Klemensson (död 1734). Han blev 100 år och var husbonde i Lainio. Mårten Klemetssons far var Klemet Olofsson. Klemet var inblandad i konflikter om fiskevatten: Noteringar (Klemet Olofsson (Hietaniemi), Lainio Klement Olofsson) ("Bosatt: mellan 1637 och 1647 Koivukylä, Hietaniemi sn. [mtl, Wahlberg 1988] Bosatt: mellan 1653 och 1656 Lainio, Jukkasjärvi sn. 1) Under Junosuando by. , men troligen bodde han i där redan vid tinget i Jukkasjärvi 29 januari 1650, eftersom en borgare vid namn Henrik Klemetsson bötade för att ha slagit Klemet Olsson "i Siggeuaru". Klemet levde ännu 1680 då han trätte med Henrik Nilsson Nikka i Suonttavaara, Enontekis sn., om rätten till fisketräsket Temmingijärvi i Siggevaara, Jukkasjärvi sn. Nikka hade köpt 2/3 av träsket av Johan Olsson i Koivukylä (familj 4). Klemet Olofsson ansåg dock att han var den som hade störst rätt till träsket, något som rätten med hjälp av "inkompne skähl och åthskillige insinuerande skriftelige Attester" också slog fast; "hälst emädan dhe andre dess medharfwingar, samma Träsk honom [Klemet, min anm.] opdragit att innlösa i bördh, som Attesten af den 20. Decemb. 1679, förmåår och innehåller". Klemet inlöste Henrik Nilsson Nikkas del av Temmingijärvi för 28 daler kopparmynt. 
Samma år krävde Mickel Eriksson Rahtu i Kuivakangas genom sin fullmäktige, länsmannen Mickel Jönsson Kohkoinen i Kuivakangas, att Klemet Olofsson årligen skulle leverera 1 lispund gäddor till Mickel Rahtu, eftersom han brukade den del av Temmingijärvi som Mickel ägde [dombok, Jukkasjärvi tingslag 1680]. Eftersom Klemets son Olof år 1683 var svarade i konflikten med släkten Rahtu, då den detta år åter togs upp vid tingen, kan man sluta sig till att Klemet Olofsson möjligen kan ha avlidit mellan 1680 och 1683." Erik Johansson Kuoksu)
Klemet Olofssons föräldrar hette Olof Larsson (Hietaniemi) och Margareta. Om Olof står det: (Husbonde på Hietaniemi gård i Koivukylä, Hietaniemi sn Bosatt: mellan 1632 och 1655 Koivukylä, Hietaniemi sn. Han eller hans hustru innehade fiskerätten i träsket Temmingijärvi, "Tämminigi Träsk", i Siggevaara, Jukkasjärvi sn (dombok Jukkasjärvi tingslag 1680, lah, mtl, Erik Johansson Kuoksu)

Olofs far hette Lars Olofsson (Hietaniemi), och om honom står följande: Noteringar: Husbonde på Hietaniemi gård. mellan 1592 och 1621 Koivukylä, Hietaniemi sn. (mtl) Erik Johansson Kuoksu)
5440+11648+11904+7488+12416+15872+16000+11328 Far: Olof Matsson (Hietaniemi) ("Husbonde på Hietaniemi gård i Koivukylä, Hietaniemi sn Hietaniemi upptogs fram till 1600-talets mitt som egen by i mantalslängderna, men den sammanslogs 1648 med Koivukylä, eftersom byn då bara bestod av en enda gård. År 1543 fanns sex gårdar i Hietaniemi, men det förefaller som om Olof Matsson stegvis kom i besittning av dem alla, eftersom han från och med 1580-talet var ensam husbonde i byn." Erik Johansson Kuoksu)
-'-'-'-'-'-'-'-'-'-
Sofia Persdotter Servio (f 1700) var dotter till Petter Fransson Servio (f 16?? - 1768) och Annika Larsdotter. Om Petter står det (Servio Pehr) Kolare och brukskarl i Svappavara 1678--1708 (1705?), därefter med sin hustru vid Torneåfors 1709--1714 Bosatt i Junosuando Masugn?

Petter är bror med Niklas Fransson.

Petters far hette Servio Frans Peterson d.ä. och hans mor Karin Eriksdotter. Om henne står det: (Vigsel före 1654 i Julita socken (D) Enligt Jukkasjärvi häradsrätt 1684- 1-30 Sista gången i mantalslängden 1688 Kjell Lindbloms hemsida)

Och om Frans står det: (Servio Frans Pettersson, Servio Frans Pehrsson) f. ca 1626 arbetar både som kolare och gruvdräng vid Kengis 1657--61 och vid Svappavara 1665--84 samt 1687--90. Åren 1685--86 och 1692--1705 är han verksam vid Kengis.Enligt en förteckning har han först arbete vid masugnen i Kengis och familjen består 1658 av man, hustru, två söner och en dotter (MR 71). Barnen är nog minderåriga och Frans bör ha gift sig några år innan fadern flyttar norröver. år 1661 bestod familjen av hustru och fyra barn. år 1679 bestod familjen av hustru och fem barn plus sönerna Petter (gift) och Niklas (ogift) (MR, RA).
Hustrun omnämndes i Jukkasjärvis domstolsprotokoll den 30/1 1684 (Svea hovrätts arkiv, RA). I samma rättsprotokoll omnämndes två av Frans barn "Karin Frantzsdotter" och "Nils Frantzson"

Slutligen är vi framme vid Servio Peter d.ä.: (Servio Petter, Serwijo Petter, Servais Petter, Servais Pierre) k. 1642-62. Han kallar sig själv "fransos" 1662. Kolare vid Julita 1642-1652. Efter en kontrovers med sin husbonde Johan Ditmar skriver han 1654- 1-25 kontrakt i Stockholm för två års arbete i Kengis. Vid Kengis arbetar han 1654-1660. En process 1660- 2-23 med Momma Abraham och Momma Jakob leder till att Bergskollegiet 1661-11-20 beslutar att han skall landsförvisas. Peter lämnar 1662- 7-12 sin inlaga till rikskanslern. Det mesta talar emellertid för att domen verkställs (Kjell Lindblom)
"Petter Servio kom anno 1654 till masugnen med två av sina söner, årlig bekommit 1100 daler, är för 6 år: 6600 daler kopparmynt". Petters enda benämnda son var kolaren Frans Servio. Den övriga familjen bestod av hustru och tre döttrar (volnr. E2537, MR, RA).

Åtminstone två söner Karl och Elias tycks ha varit kvar i Julitatrakten.


-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nu tror jag att vi uttömt Kurkkiosidan av Williams anor, tyvärr fattas endel sidor i Pajalas kyrkoböcker, så vissa kritiska personer är inte väl utredda, men vem vet, kreativa släktforskare kanske kan lösa dessa problem.

söndag 19 augusti 2012

70. Holma anfäder och hustruanfäder

I förra posten slutade jag på Holma Henrik Larsson (1747-1812). Henriks föräldrar hette Kemi Lars Larsson (1715-1771) och Lautakoski Malin Philipsdotter (1721-1792).

denna sida sägs att Lars Larsson Kemis far hette Lars Olof Kemi och att han var gift med Ella Olofsdotter Lainio (f 1676 - d 1764).

denna sida står det att Lars Larsson Kemis far hette Lars Hansson Kemi (f. 1670 Pajala), och hans far i sin tur Hans Larsson Kemi (född i Finland). (För övrigt kan man ju se om man tittar på den sidan, att Sofia Johanna Kurkkios kusinbarn flyr till Norge under Lavåren, svältåren i Tornedalen, 1870).

Kontentan blir nog tyvärr för nu, att det inte är klart vilka som är Kemi Lars Larsson (1715-1771) anor.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Då får jag gå över till att försöka spåra Lautakoski Malin Philipsdotters (1721-1792 Junosuando masugn) anor.


Malins föräldrar hette Lautakoski Philip Eriksson (1677-1734) och Anna Henriksdotter. Philip levde och dog i Lautakoski i Pajala, han var nybyggare och nämndeman i Lautakoski. 1731-33 finns han registrerad för nattvard, medan hustrun är registrerad åren 1731-43. Paret hade tillsammans minst 9 barn.

Philips far är känd och det är Lodwika Erik Nilsson (ca 1635-1702). Lodwika Erik Nilssons andre son Jakob Eriksson är förfader till min morfar, och Philip Eriksson alltså till min farmor. Går man ytterligare en generation bakåt, tror jag ännu fler tåtar blir ihopsydda, men jag dubbelskriver inte om Erik Lodwika, så jag ger mig med denna tåt för nu.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nästa hustru i stamträdet som jag ska titta närmare på är Spett Anna Thomasdotter (1752-1819) som var gift med Holma Henrik Larsson (1747-1812).

Annas föräldrar hette Spett Thomas Andersson (1724 Kaalasvuoma, Jukkasjärvi - 1786 Junosuando) och Björn Brita Jonasdotter (1721 - 1781). Paret hade tillsammans minst 8 barn. Thomas var Masmästare i Junosuando och avled i hetsig feber.

Thomas föräldrar var Spett Anders Johansson (1687-1764) och Mangi Agneta Thomasdotter (1677-1763), och detta är alltså paret där mannen övergick från att vara brukskarl till att bli same. Farmors far är alltså släkt med farmors mor på grund av detta. Dessutom är William också ättling till Baltzar Thuns familj. Om detta har jag skrivit på andra ställen och upprepar det inte här. På grund av detta är William också släkt med min mormor, om jag inte minns fel.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Thomas Spetts hustru hette Björn Brita Jonasdotter (1721-1781). Brita var dotter till Björn Jonas Hansson och Maria Johansdotter (född 1695). Om Björn Jonas står det: Uppsättare i Junosuando masugn (Pajala sn). Var 1712 soldat Björn i Liakka, inkom därifrån 1732. Var 1748 uppsättare i Tornefors [mtl]. (Daniel hela familjen). Björn Jonas var gift två gånger, och den andra hustrun Maria Johansdotter är vår ana. 

Mannen tycks ha varit mycket äldre än hustrun i denna familj och Maria och Jonas verkar bara ha fått 4 - 5 barn ihop.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nästa fru att spåra är hustrun till Kurkkio Lars Henriksson (1781-1865) vilket alltså är Sofia Johannas farfar. Lars fru hette Holma Anna Andersdotter (f 1789).



Annas föräldrar hette Holma Anders Andersson (1756 Lautakoski -1818 Jokijalka gård i Kolari) och Pekkari Helena Johansdotter (1760-1794). Anders kallas också Jokijalka efter andra hustruns föräldrahem (hon som inte var får ana).

Anders var son till Lodvika Anders Mickelsson (1720-1802) och Brita Henriksdotter Mikkonheikki (1716-1788).



Lodvika Anders Mickelsson (1720-1808) efterträdde sin styvfar som soldat Holm på lautakoski år 1747. Anders föräldrar var Holm Mickel Eriksson (död 1731) och Lodvika Margareta Andersdotter. Hans hustru Brita hade två makar, varav Anders blev nr 2.

Och Holm Mickel Eriksson var son till Lodwika Erik Nilsson, så nu är alltså William ättling till två av Erik Nilssons söner: Philip och Mickel, och för egen räkning kan jag lägga till Jakob på morfars sida.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nu över till hustruanor

Lodvika Margareta Andersdotter var dotter till Lovvika Anders Olofsson och Kerstin Ivarsdotter.

Om Lovvika Anders Olofsson så står det i mantalslängden att han var nybyggare i Lovikka 1697-1721.
Han var son till Lodwika Olof Nilsson och Margareta Andersdotter.

Lodwika Olof Nilsson var bror till Lodwika Erik Nilsson, men en ny ana (om jag inte rört ihop det). Om Olof står det såhär: (Lodwijk Olof Nilsson, Lovikka Olof Nilsson) omnämns som nybyggare på sedermera Tyni gård i Lovikka 1682-1686 (mtl.). (Om tjuvjakt på samiska skatteland se brodern Nils). Ungefär samtidigt tillhandlade han sig några ängar av Mukka Anders Jönsson i Junosuando för 23 daler. Anders hade sålt dessa ängar till Olof utan sin broder Mats samtycke, och Olof Lodwika fick därför 1685 återlämna den hälft av ängarna som tillhört Mukka Mats Jönsson (domb.). Redan nästföljande år bärgade dock Mukka Mats Jönsson de ängar Olof enligt föregående års domslut fått behålla, varför han fick betala Olofs änka Margareta Andersdotter 9 mark i ersättning. Lodwika Olof Nilsson hade tydligen avlidit mellan tingen 1685 och 1686. Släktgrenarna Tyni och Kuoksu härstammar från honom Erik Johansson Kuoksu)

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Lovvika Anders Olofsson var gift med Kristin Ivarsdotter, som troligen var från Narken och dotter till Ivar Matsson (är det med mormor eller morfar som William nu knyts ihop? Eventuellt bägge). Det står: (Narkaus Kerstin Ivarsdotter) troligen dotter till Ivar Marsson (Mämmi Ivar Marsson, Narkaus Ivar Marsson, Vanhatalo Ivar Marsson) och Margareta Andersdotter i Narken.

-'-'-'-'-'-'-'-

Nästa hustru att undersöka blir Lodvika Anders Mickelssons hustru Mikkonheikki Brita Henriksdotter (1716-1788).

Britas far hette Mikkonheikki Henrik Mickelsson som var bosatt i Mikkonheikki (Parakka). Det står: Henrik Mickelsson d. 1717 Anlade nybygget Mikkonheikki vid Parakkavaara på 1660-talet

-'-'-'-'-'-'-'-'-
Nästa hustru är till Anders Andersson (Holma eller Jokijalka) (1756-1818), och hon hette Pekkari Helena Johansdotter (1760-1794). (Hon kallas också Ella).



Helenas föräldrar var Pekkari Johan Johansson (1726-1795) och Lainio Brita Mårtensdotter (f. 1731).
Johan var nybyggare i Junosuando, och hans föräldrar hette Pekkari Johan Johansson (f 1695- ) och Pellikka Regina Andersdotter (f 1698 Pajala - ).

Johan var född i Tärendö och om honom står det(Peckare Johan Johansson). Husbonde på Pekkari gård i Tärendö Byaålderman. hfl Pajala socken 1731-43 s. 44, original fol. 146-147 Tärändä By 18: Nattvard 1731-1743 Här bodde han och hustrun samt hans moder och en son Anders. Kan då detta stämma här borde då sonen Johan även funnits med!! Det fanns även ett [överstruket namn] nattvard 1731-1739 men det torde väl varit ett barn som dog, verkar då inte passa in på Johan

Johans föräldrar hette Pekkari Johan Hansson (1646-1720 Tärendö) och Anna Andersdotter (1648-1737). Husbonde på Pekkari gård i Tärendö.

Johan Hanssons föräldrar hette Pekkari Hans Pehrsson (1620-1685 Tärendö Pajala) och Krekula Valborg Grelsdotter (1628 Tärendö Pajala -- död i Junoauando). Hans var husbonde på Pekkari gård i Tärendö 1687-1704. Hans far hette Pekkari Pehr Pehrsson, om vilken det stod: känd 1615-1645 Bonde på Pekkari gård. (A:-091) Han inkom till Tärendö från Matarengi 1615, och anlade ett nybygge där.

Pekkari Pehr Pehrssons far hette också Pekkari Pehr Pehrsson (f 1539?). Om honom och om hans far står det: Bonde och smed. (A:-092). Birkarl på Pekkari gård i Matarengi Nämnd 1572-1593
4480+5376+8832 +7424 Far: Pekkari Pehr Pehrsson Birkarl och husbonde på Pekkari gård i Matarengi 1539-1571
-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Dags att bryta och skriva lite mer i nästa post.



69. Farmors fars ursprungsfamilj.

Nu har jag ju rotat rejält i farmors mors släktträd och alla Stålnackarna, men nu är det dags att gräva ner sig i farmors fars anor.



Här är en bild på Johan William i kretsen av 8 av sina 11 barn (och två av barnens kusiner). Min farmor är det som står upp.



Och här är en bild på Johan William och Sofia Johanna, hans fru. På bilderna på väggen är det bilder på dem båda som unga.


Farmors far hette Johan William Kurkkio (1884-1954), och han gifte sig med Sofia Johanna Stålnacke och de fick 11 barn varav farmor var äldst.

Johan William och Sofia kom bägge från mycket fattiga förhållanden, och de slet hårt för att försörja den stora familjen. Bland annat har jag hört om hur farmor fick följa med sin far för att fiska på isen på vintern för att dryga ut maten, och självklart plockade familjen bär. Pojkarna i familjen var ochså ute och jagade skogsfågel även i det som blev Muddus nationalpark. Johan William jobbade på sågen i Gällivare från det han var mycket ung, och avslutade själv sitt hårda liv.

Jag ska be Siv och Bengt att fylla på med att berätta om Johan William, då de ju har känt honom bägge.

Johan Williams föräldrar var Sofia Johanna Olsdotter Kurkkio (1859-1930) och Johan Patomella (1858- ) (På anbytarforum står det Peter Jysky men så är det inte enligt Siv som hört det av sin moster Brita, Williams dotter, som i sin tur fått uppgiften från sin mor). Sofia Johanna Kurkkio ska ha varit piga i Kengis när hon blev med barn.

Förvisso bodde Peter Jysky och Sofia ihop, eller vad det nu var vid folkräkningen 1900, (och där var även Johan William uppskriven) och kanske var Jysky förälder till något annat av hennes barn, men dock inte till Johan William. År 1900 hade Sofia 7 barn och var ogift, inhyses och bodde i Liviöjärvi.

Uppgifterna i folkräkningen stämmer dock inte enligt Siv, eftersom Johan William flyttade till Gällivare redan 1896, dvs när han var 12 år. Han rymde helt enkelt från sin husbonde i Pajala, och han bodde aldrig med sin mor.

År 1890 är Sofia ensamstående, inhyses, finne och har 4 barn, alla betecknade oäkta. Sofia som var född 1859, var då 31 år.

År 1880 bor Sofia med sina föräldrar Olof Larsson (f. 1827) och Maria Johanna Henriksdotter (f. 1835), fadern kallas inhyses, finsk och familjen har förutom Sofia sex barn till.

1870 bor Sofia också med föräldrarna Olof Kurkio, mamma Maria Johanna och 5 barn.

År 1890 har Olof Larsson Kurkio och Maria Johanna Henriksdotter dött vad jag kan se.

Jag ska rota lite i kyrkböckerna så får vi se vad vi kan hitta där.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-



Först hittar jag Johan Patomellas familj som är förtecknad på sidan med Backstugu- och inhyseshjon mm i husförhörslängden 1885. Han bor uppenbarligen kvar hemma än.



På sidan 25 Kurkio i husförhörslängden hittar man Sofia och hennes barn, som tydligen bor ihop med föräldrarna. Sofia och Johan William och hennes barn har flyttats ner till egna rader. Det finns också en notering att Sofias bror har gift sig med en kvinna med efternamnet Jysky. (Vilket ju skulle kunna vara ett skäl till att Peter Jysky dyker upp i familjen).

Pappa Olof Larsson dör 1889. Pappa inflyttad till denna sida från 467 gamla boken (gamla boken saknas förövrigt och jag vill minnas att delar av Pajalas kyrkoarkiv förstörts), och Sofias familj flyttar till sidan 187 nya boken.

På sid 187 i nya husförhörsboken (1890-94) står Sofia Johanna listad med alla sina barn och ovanför står familjen Jysky med rätt många medlemmar. Kan de ha bott grannar?

Om man tittar i födelseboken är Johan William född 24 oktober 1884, nöddöpt och döpt i kyrkan först 5 mars. Familjen är förtecknad hos pappan Olof Larsson (nr 467 i boken som inte finns).


I oktober 1889 dör Olof Larsson Kurkio i tyfoidfeber (orsakas av salmonella typhi). Det är en sjukdom som speciellt smittar vid dåliga sanitära förhållanden. Just det året är det väldigt många som dör av just tyfoidfeber i Pajala. När det gäller Maria är det oklart när hon dog, men jag hittar ju inte henne i folkräkningen 1890. Det är också oklart vilka som var Marias föräldrar.

Lille Johan William ska vid detta laget ha sålts på fattigauktion som 6-åring till en bonde vid namn Hinkki eller något liknande. Vi får se om vi kan hitta mer om detta senaare.

Olof Larsson Kurkios föräldrar var i varje fall Kurkio Lars Henriksson (1781 Junosuando masugn -1865 Kurkkio) och Holma Anna Andersdotter (f. 1789 i Lovvika Pajala). Det framgår också att Olof var gift två gånger och att Maria Henriksdotter som är vår anmoder är hans andra hustru.

Kurkio Lars Henrikssons föräldrar hette Holma Henrik Larsson (1747-1812), och han var landbonde och dog av hastig feber. Mamman var Spett Anna Thomasdotter (1752-1819). Om Anna står det: Han brukskarl från Junosuando masugn hon piga från Junosuando Masugn Hade krona" (C:3 s. 56) (Enligt anbytarforum är hon dotter till Spett Thomas Citat "Att födelseåret inte är samma i de båda källorna är ju i och för sig inget ovanligt")

Nu gör jag ett brott i berättandet och börjar på en ny post.

Dags för mellanspel igen

Något som förvånat mig in min nya genomgång av släktträdet som jag gör nu, när jag skriver bloggen, är inte minst hur mycket info som tillkommit. När det gäller släkten tycker jag att det är fascinerande att det går att ibland förstå rimliga psykologiska motiv till olika händelser såhär på avstånd.

Spännande har det varit att hitta en massa präster bland anorna på både farfars och farmors sida.

68. En brukskarl som blir same

Efter den långa utflykten i Isaks Jakobsson Björströms anor, är jag nästan tillbaka till Brita Isaksdotter Björnström, (1765-1842) men jag har fortfarande hennes mammas anor att berätta om, och det var Brita Andersdotter Spett (1727-1814).

Britas far var Anders Johansson Spett (1687-1764) och Agneta Tomasdotter Mangi (Vaikko) (1689-1763). Brita var född i Kengis.

Anders var Brukskarl och same, dvs, han övergav brukslivet, gifte sig med en samekvinna och levde sedan samiskt. Om honom och hans hustru finns ett besök skildrat, och även en bild.



Brukskarl i Kengis, skogssame i Siggevaara sameby på 1710-talet, brukskarl i Masugnsbyn från 1730-talet.
År 1716 besökte den franske köpmannen Aubry de la Motraye Torne Lappmark. Vid Siikakielinen träffade han på en skogssamisk familj. Mannen i familjen var en brukskarl, som köpt renar för sina besparingar, "sedan beärde han en lapps dotter till äkta, fick med henne ytterligare renar och levde sedan helt och hållet på lapskt sätt".
Denne brukskarl, som inte kan vara någon annan än Anders Johansson Spett, bjöd in de la Motraye till sin kåta. Denne beskriver besöket på följande sätt:
"Hustrun, en ung kvinna av medellängd, och ganska välväxt, satt till vänster om dörren på en renhud med benen i kors på turkiskt eller tatariskt sätt och hade hos sig en liten flicka på omkring två år. Hon steg upp, räckte mig handen och bredde ut åt mig en annan hud, på vilken jag satte mig i samma ställning. [...]
Värdinnan serverade oss en liten kall måltid av torkat renkött och ost, gjord av renhonans mjölk. (Kvinnan kallade renhonan på sitt språk alto, men hanen herke). Jag åt dock hellre osten än köttet. Hon bjöd mig att dricka sur renmjölk i en träkopp, och det var ganska gott. Man förvarar denna mjölk på kaggar eller läderläglar, liksom man gör med stomjölken bland tatarerna. Bröd är en okänd sak. Det har till och med sagts mig, att lapparna icke hava något ord för att beteckna det. Efter måltiden skänkte mig min värdinna en liten korg eller ask, mycket nätt arbetad av buskrötter."
Den "tvååriga dottern" kan möjligen vara Anders och Agnetas dotter Susanna, född omkring 1712.
I Aubry de la Motrayes "Resor" finns ett kopparstick av William Hogarth, som föreställer ett "lappläger" samt några scener ur samernas liv. Det centrala motivet är ett ungt par med ett litet barn. Det har av vissa, bland annat av Åsa Nordén i hennes "Sällsamheter i Tornedalen" (1983) hävdats att detta kopparstick föreställer den svenske brukskarlen och hans samiska hustru.
Situationen påminner förvisso om den av de la Motraye beskrivna, men det är knappast fråga om direkta porträtt. Kläderna och poserna är kopierade från äldre avbildningar, medan ansiktena är ganska konventionellt tecknade


Anders var son till Mäster Johan Jonasson Spett och Susanna Baltzarsdotter Thun som jag skrivit om tidigare.

Agneta Tomasdotter Mangi (Vaikko) (född 1689) var dotter till Tomas Nilsson Mangi (Vaikko), och om honom står det: Same..
Bosatt:från 1681 till 1713 Vaikko, Siggevaara sameby, Jukkasjärvi sn. 1)
Same i Vaikko, Siggevaara sameby, Jukkasjärvi sn. Han var av allt att döma farbror till Anund Anundsson Mangi i Siggevaara, som 1736 meddelade järnmalmsfyndigheten i Kiirunavaara till landshövdingen.


67. Klockarfruar, ett minnesvärt bröllop, konkurs och skeppsbrott

Den första bland klockarfruarna var Elisabet Kristiansdotter Antillia (1697-1744). Hon var gift med Jakob Isaksson Björnström, och de hade minst 7 barn. De bodde på Kyrkobacken i Nedertorneå och hennes man var klockare.

Elisabets far var också klockare Herr Kristian Jakobsson Antillius (1668-1743) och hennes mor var Sofia Halsia (1671-1740), och de höll till i Övertorneå. Kristian gifte sig också en andra gång med Maria Henriksdotter Spett.

Kristian var alltså Borgare och klockare och var född 1668 i Torneå, och han vigdes 1690 i Bränna i Överkalix.

Kristians och Sofias bröllop i Överkalix gick till hävderna: När han gifte sig i Bränna 1690, stals tornekyrkoherden Gabriel Tuderii´ hustrus guldring samt att kyrkan dessutom brann ned. Detta bröllop talades det länge om (Hederyd; Överkalix historiebok). 1724 skänkte han p g a tacksamhet till Överkalix socken 'ett Brude päll af rödt taft'."

Kristian finns det ytterligare skrivet om, bland annat härjades gården av ryssarna: "Bosatt under de första åren av 1690-talet i Bränna. Var klockare i Övertorneå ca 1696. Gården i Övertorneå härjades av ryssarna 1716/1717. Ägde Yli Raumo by nr 4 'Antman'. Genomgick en konkurs ca 1695.
Handlande, byggmästare och klockare i Torneå stad. Byggde år 1701 kyrkan i Kautokeino.
Ägde ett fartyg som sjönk 1697.


-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Kristians föräldrar hette Jakob Kristiansson (-1689) och Brita Olofsdotter Fordell (1641-1747 ???). (Vigsel står det år 1694, så det är något fel här ...)

Jakob var borgare och rådman i Torneå stad. Hans far i sin tur hette Krister (Kristian) Arvidsson.

Krister Arvidsson var Birkarl bonde och landsköpman Han bodde mellan 1620 och 1651 i Antnäs Nederluleå, och han var Husbonde på Antnäs nr 4 Kristers.

Kristers föräldrar hette Arvid Larsson och Kerstin. Även Arvid var Birkarl och bonde i Antnäs och husbonde på Antnäs 4; Kristers.

Arvids far hette Lasse Hermansson och även han var Birkarl och bonde i Antnäs.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Brita Olofsdotter Fordells (1641-1747???) var dotter till Olof Månsson Fordell (f 1641) som var från Persön och var borgare i Luleå (bosatt 1642-1675 i Luleå.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'

Så åter till Sofia Halsia (1671 Torneå -1740) med det minnesvärda bröllopet i Bränna.



Sofias föräldrar var Herr Johannes Olai Halsius (1629-1697) och Sofia Somera (Tudera) (1644-1709).

Johannes Olai var kyrkoherde i Överkalix, och var född 1629 i Öjebyn, Piteå. Han var student i Uppsala 1648, skolmästare i Torneå stad 1662 och kyrkoherde i Överkalix 1681-97)

Sofia Somera (Tudera) (1644-1709) var dotter till Johannes Johanni Tuderus (Somerus) och Kristina Platz ( död 1644) ... borde alltså ha dött i samband med dotterns födelse.



Johannes Johanni var kyrkoherde i Kemi landsförsamling 1649-1672. Han var gift först med Anna Kristoffersdotter Stichaea och andra äktenskapet var med Kristina Platz och han gifte om sig efter andra hustruns död med Justine Bülow. Kristina är alltså den som var vår anmoder. Johannes Johanni var son till Herr Johannes Bartholdi Tuderus och Margareta.

Johannes Bartholdi var kyrkoherde i Somero (mellan 1597 och 1612), och hans föräldrar var Bartholdus Johanni Somerus (död 1597) och Kristina.



Bartholdus Johannis var kyrkoherde i Somero 1567-97. Ovan är hans sigill.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Kristina Platz (död 1644) var gift med Johannes Johanni Tuderus och dog i samband med dotterns födelse. Hennes föräldrar var Hans Platz och Brita Henriksdotter Stork (död 1621).



Hans Platz var borgmästare i Åbo (begravd 1621) och han var troligen av tysk eller nederländsk börd. (Ovan är hans sigill).

Brita Henriksdotter Stork var dotter till Henrik Stork.

(Nu är det återigen dags att byta till en ny post.

66. Fler prästfruar och första Mattias i släkten, samt ett släktvapen och en borgmästare

Herr Isaacus Josephi Lithovius (Limingius) var kyrkoherde i Limingo och prost (ca 1648). Hans fru hette Margareta Johansdotter Londina (Salonia) (död 1660).

Margaretas föräldrar hette Johannes Thomae Tonttinen-Londinus (-1668) och Anna Matsdotter Mathesia. Johannes Thomae var kyrkoherde i Salo Socken. (Som ligger i norra Österbotten).

Johannes far hette Tomas Tonttinen, och Anna Matsdotter Mathesia var dotter till Herr Mattias Georgii Mathesius eller Halicoencis (död 1622) och hans hustru Margareta, och även Mattias Georgii var Kyrkoherde i Salo socken och prost. Om honom står det: Kollega i Åbo skola 1593; kappelan, pedagog och skolmästare i Raumo 1594-1604; Kyrkoherde i Salo, prost.

(Jag tycker givetvis att det är kul att hitta namnet Mattias i släkten, då min son heter så).

Mattias Georgiis far hette Georgius Mathiae Mathesius. Om Georgius står det: Borgare i Åbo och följande: Enligt sägen, känd sedan 1700-talet, skall han ha varit son till en köpman Mattias Mathesius i Stockholm, vilken i sin tur skall ha varit son till den böhmiske reformatorn Johannes Mathesius (1504-65).
Detta är, milt uttryckt, mindre troligt.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Isaccus och Margaretas dotter Katarina är nästa anmoder (vars träd vi följt) och hennes son tillsammans med Magnus Svensson Björnström är gift med nästa fru att undersöka.

Sonen hette Isaacus Magni Björnström och han var gift två gånger, första gången med anmodern Anna Fant (1671-1709) och därefter med Margareta Simonsdotter Pechlinia.

Anna Fant var dotter till Herr Andreas Michaelis Fant (död 1691) och Karin Gammal. Anna var född i Lillkyro socken, som ligger i trakten av Vasa. (Med sin man verkar hon ha fått minst 5 barn varav möjligen ett eller två blev vuxna).


Släkten Fant har ett vapen (och det är första gången jag stött på något sådant bland mina förfäder). Hitintills har det möjligen varit bomärken.

Andreas Michaelis (- 1691) var Kyrkoherde i Lillkyro. Om honom står det: Kapellan i Vasa 1655-69, kyrkoherde i Lillkyro 1669-91.

Andreas var son till Mickel Eriksson Fant (1588-1658) och Anna Eriksdotter.

Mickel Eriksson Fant (1588 Staversby Mustasaari socken, - 1658) var borgare och handelsman i Vasa. Staversby ligger en bit utanför Vasa.

Mickel var son till Erik Hindersson Fant, som var husbonde på Fantas gård, Staversby, Mustasaari.

Bosatt: mellan 1594 och 1619 Staversby, Mustasaari sn. 


... och Eriks far var Henrik Persson Fant (-1571) som var husbonde på Fantas gård, och vars far hette Per Henriksson Fant och var bonde: Bosatt: mellan 1546 och 1559 Voitby, Mustasaari sn.


-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nu har turen kommit till Karin Gammal. Besynnerligt namn, att heta "Gammal" i efternamn, men eftersom inte bara Karin hade det, så var det verkligen ett efternamn.

Karin Gammals föräldrar hette Herr Gabriel Mattei Gammal (1599-1664) och hans fru hette Katarina Persdotter Forselia (- död 1664).



Gabriel Mattei (f 1599-)var kyrkoherde i Vörå, och var son till Herr Matteus Jacobi Gammal, och Brita Jakobsdotter Viloides. (ovan är Gabriels namnteckning). Vörå ligger också i närheten av Vasa.

Gabriel Mattei var son till Herr Matteus Jacobi Gammal och Brita Jakobsdotter Viloides. Även Matteus Jacobi var kyrkoherde i Vörå och prost och bosatt mellan 1601 och 1631 i Vörå socken. Om honom står det: Kyrkoherde i Vörå 1601-1631. Prost över södra Österbotten. Ägde tre hemman i Rekijoki, Vörå sn.

Matteus Jacobi var son till Jakob Olsson Skepper (- 1582) och Elin.

Jakob Olsson Skepper var borgmästare och rådman i Åbo.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-
Stegar lite framåt i släktträdet igen och nästa prästfru på tapeten är Brita Jakobsdotter Viloides. Brita var gift med Matteus Jacobi Gammal.

Britas föräldrar hette Herr Jacobus Martini Viloides (-1601) och Margareta Mårtensdotter.

Och Jacobus Martini (vilket namn!) var givetvis Kyrkoherde i Vörå och prost. Kyrkoherde i Vörå från 1575. Hans far hette Mårten Eriksson Villoi, och var skeppskrivare i Åbo (se där, en ännu äldre byråkrat i släkten).

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nu får det bli en ny post med fler fruar och andra i denna högkyrkliga släktgren.

65. Brita Isaksdotter Björnströms högkyrkliga släkt, Uppsalastudent och surströmming!

Det första som slår en när det gäller Brita Isaksdotter Björnström (1765 Tornefors Pajala -1842 Jukkasjärvi) är namnet. Redan det låter tufft. Få se vad för historier hennes anor har att bjuda.

Britas man var Johan Hansson Kyrö kyrkvärd (1761-1834) i Jukkasjärvi. Tillsammans hade de minst 9 barn, bland andra dottern Metsuna. Johan var framgångsrik som nybyggare, så jag utgår från att även Brita var en hejare på att jobba. (Ett litet tillägg när jag betat mig igenom Britas anor, och det är att hon kom från en verkligt högkyrklig släkt fylld av proster, kaplaner och klockare, vilket kanske också bidragit till konflikten rörande Metsunas giftemål).

Britas föräldrar var Isak Jakobsson Björnström (1726-1779) och Brita Andersdotter Spett (1727-1814), och tillsammans hade de 9 barn verkar det.

Isak var född vid Kyrkbacken i Nedertorneå, och han var Arbetsfogde i Tornefors och sexman. (Sexman var en förtroendeman i socken som skulle se till att beslut följdes).

(Tornefors är lustigt nog ett ställe som inte poppar upp när jag googlar, mer än på holländska).

Isaks föräldrar hette Jakob Isaksson Björnström (1698 född i Kemi -1758) och Elisabet Kristiansdotter Antillia (1697-1744). Jakob var klockare i Nedertorneå och bosatt vid Kyrkobacken och sedan i Övre Raumo. Han var gift två gånger, först med Isaks mor och med henne fick han 7 barn, och sedan med en annan kvinna och med henne fick han en ny kull 12 år senare om tre barn. (Det första barnet fick det sagolika namnet Apollonia).

Jakob Isakssons föräldrar var Herr Isaacus Magni Björnström ( död 1717) och Anna Fant (1671-1709). Isaacus var Apologist, och kapellan (och dessa ord måste jag definitivt googla). Student i Uppsala 1686. Apologist i Uleåborg fram till 1703, kaplan i Kemi landsförsamling 1703-1717. Tillsammans hade Isaacus och Anna minst 5 barn. Efter Annas död gifte Isaacus om sig och fick ytterligare två barn.

Apologist verkar vara en lärare och kaplan är en sorts hjälppräst.

Isaacus föräldrar var Magnus Svensson Björnström (-1678) och Katarina Isaksdotter Limingia (Lithovia) (-1730). De fick tillsammans minst 4 barn.

Magnus Svensson Björnström var tullskrivare och rådman i Uleåborg. (Och nu får vi flytta tillbaka tidpunkten för släktens första byråkrat). Jag hittar inte mer just nu om Magnus anor, men hustruns anor är däremot kända.

Katarinas föräldrar hette Herr Isaacus Josephi Lithovius (Limingius) och mamman hette Margareta Johansdotter Londina (Salonia) (död 1660). Isaacus Josephi var Kyrkoherde i Limingo, och prost, och var bosatt 1648 i Limingo socken.

Isaacus Josephis föräldrar var Herr Josephus Henrici Lithovius och Anna Larsdotter Siniluoto (död 1650). Även Josephus Henrici var kyrkoherde i Limingo socken (bosatt mellan 1615-1648 i Limingo socken). Hans far hette Herr Henricius Laurentii Lithovius och även han var kyrkoherde i Limingo, och pastor och prost. (han var bland annat gift med Katarina Östensdotter Sursill, men det är oklart om hon var mamma till just Josephus Henrici.) Limingo ligger inte så långt från Uleåborg.

Henricius Laurentiis far kallades Lars "i Littoinen" och han var bonde i Littoinen St.Karins sn. Och denna socken ligger i Finlands sydvästligaste hörn nära kusten och Åland.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-
Fruarna till många i denna högkyrkliga släkt är också kända i många fall.

Katarina Östensdotter Sursill var en tid gift med Henricius Laurentius och hon kommer från en känd finsk släkt som heter Sursill, hennes far var Östen Eriksson Sursill som var Fogde, herredagsman och bonde. Hon var dock inte mamma till Josephus Henrici, utan hon var mamma till Josephus Henricis fru, Anna. Alltså tycks de bägge kontrahenternas föräldrar ha fattat tycke med varandra och gift sig på gamla dar.

Östen Eriksson Sursill var alltså Fogde, herredagsman och bonde. Om honom står det
Bosatt:mellan 1553 och 1580 Västerteg, Umeå sn. 
Bonde i Västerteg, Umeå sn. Fogde i Umeå sn., herredagsman 1571.

Östens föräldrar hette Erik Ångerman och Dordie. 

Bosatt: mellan 1539 och 1552 Västerteg, Umeå sn. 1)

Om Erik finns en lång berättelse: Landsköpman, bonde och nämndeman i Västerteg.
Åbobiskopen Johannes Terserus, skrev följande om honom på 1600-talet:
"Erik Ångerman, kallas Suursill, war en förnämlig bonde i Uhmo, hwilcken hade många barn, af hwilcka fem utspriddes i Österbotten och Finland".
Klippt från internet:
"Under befrielsekriget 1521-1523 gjorde hövitsmannen Lars Olsson Björnram ett kontrakt med handlanden Erik Ångerman om leverans av stora kvantiteter mat till hären. Denne var ångermanlänning och landskapsnamnet som personnamn var en på den tiden vanlig företeelse. I kontraktet åtog han sig också att leverera strömming eller sill, som det också hette.
Han skickade emellertid inte bara vanlig sill utan även en del "sursill" eller surströmming. Denna norrländska delikatess förstod sig de enkla knektarna dock inte på utan ställde till med en regelrätt matstrejk. Gustav Vasa blev ursinnig och lät sin vrede gå ut över Erik Ångerman som handlat i bästa välmening. Han ställdes nu under åtal för att ha levererat rutten föda, och till allt annat obehag fick han öknamnet "Sursill".
Svenska folket har alltid älskat öknamn och i Stockholms stadsböcker från denna tid möter man liknande namnformer som "Lasse Skånsksill", "Martin Surlax" etc. Dessa öknamn satt sedan orubbligt i, men Erik Ångerman var knepig nog att förta udden av elakheten - han tog helt enkelt öknamnet till släktnamn och kallade sig officiellt för Sursill.
Under detta namn har han fått en märklig berömmelse - han är nämligen en av mest vidfamnande ättefäder, som funnits i hela Norden. Den sursillska härstamningen har under tidernas lopp nått sådana dimensioner att det numera knappt finns någon släkt i Finland som inte kan anknytas till det sursillska stamträdet.
Erik Ångerman står som ättefader för bortåt 2000 stora släkter inom alla samhällsklasser, spridda över hela Norden, de baltiska länderna, Tyskland, Frankrike och Amerika. Exemplen på finska storheter i det sursillska släktträdet är bl.a.: Zacharias Topelius, Jean Sibelius, PE Svinhufvud, KJ Ståhlberg, Carl Gustaf Emil Mannerheim."

Här har vi alltså en anfader som bidragit till surströmmingens mer eller mindre popularitet!

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Nästa fru var i alla fall Anna Larsdotter Siniluoto och hennes föräldrar var Lars Siniluoto (död 1614) och ovanstående Karin Östensdotter Sursill (som alltså gifte sig med Annas svärfar).

Annas pappa hette Lars Siniluoto (-1614) och var bonde i Salo socken.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

(Jag återkommer med fler fruar i nästa bloggpost.)

lördag 18 augusti 2012

64. Metsuna Kyrös anor "viisat ja vähän vihaiset"

Nu har jag tickat ner längs släktträdet igen så att jag är tillbaka till Metsuna, eller som hon egentligen hette: Brita Maria Johansdotter Kyrö (1798-1835).

Brita Marias far hette Johan Hansson Kyrö (1760 Vittangi -1834), och hennes mor hette Brita Isaksdotter Björnström (1765-1842), och paret fick 12 barn tillsammans.

Johan Hansson Kyrö var nybyggare och kyrkvärd. Det står om honomHan kallades "Hannun Jussa". Kyrö 5:65. Som yngste son kunde han inte hoppas på att ärva så mycket av sin fars gård, så han sökte sig till Jukkasjärvi kyrkoby, där han omnämns som bosatt tidigast 1790.

Ännu 1792 synes han ha varit utan tjänst eller gård, då han detta år kallas "lösekarl", och varit inhyst hos länsman Hans Stjernström. Han förklarade sig emellertid "vara sinnade att flytta till Paittasjävi för att upptaga ett nybygge". Så blev det dock inte. Han stannade kvar i Jukkasjärvi, och övertog efter ett par år Hans Stjärnströms gård i Jukkasjärvi (Jukkasjärvi Nr.2), och blev kyrkvärd 1799. Han blev snart en förmögen man, och räknades till församlingens största jordägare. Förutom gården i Jukkasjärvi köpte han på 1820-talet hemman i Kurravaara och Paksuniemi. Hans gård i Jukkasjärvi var 1834 på 1/8 mantal. Förutom sina talanger för jordbruk, var Hannun Jussa även förfaren i byggnadskonst.
Det sägs ofta att Hannun Jussa och hans ättlingar är "viisat ja vähän vihaiset"-"visa och lite argsinta".

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Johan Hansson Kyrös föräldrar var Hans Henriksson Kyrö (1713-1781) Vittangi och Anna Andersdotter Karvonen (1724- ) född i Pajala. Om dessa två är inte mycket känt mer än att de var nybyggare i Vittangi. Johan verkar ha haft en äldre bror och fyra äldre systrar.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Hans Henrikssons föräldrar hette Kyrö Henrik Henriksson (1686-1762) och Brita Olofsdotter. Om Henrik står det följande: Noteringar: (Kyrö Henrich Hindersson) Han övertog vid faderns död, hälften av nybygget Vittangi, och året därpå köpte han den anda halvan av sina brorsöner för 100 daler kmt. 1743 blev han nämndeman i Vittangi, och 1755 delade han upp gården mellan sönerna. 

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Henrik Henrikssons föräldrar hette Kyrö Henrik Mickelsson (ca 1632 i Pello Finland, död 1732) över 100 år. (Jag känner mig osäker på om jag lagt in denna text tidigare, men jag gör det igen för säkerhets skull: Född: omkring 1632 Pello, Finland
Död: 1732-11-30 i Vittangi "öfwer 100:de åhr"Noteringar: (Kirjo Henrik Mickelsson) Nybyggare, gästgivare. Han anlade nybygget Vittangi 1674, och fick fribrev från knektutskrivning 1679. Har en notering om att Henrich M-son Kyrö i V-gi år 1684 hade 6 kor, 8 får och renar. (G. Hoppe, Geografica) Henric Mickelsson Kyrö, som slog sig ned 1674 i Wittangi och enligt handlingarna härbärgerade bruksfolk. (Tener, Ur Nr 6, Finnlands historia s.266): Att förutsättningarna för boskapsskötsel var goda vittnar uppgiften 1738 att han hade 19 kor. Längre fram kom hit även nybyggare från Tengeliös trakten i Övertorneå. (Tornedalica s.21 hänvisning till Tener s.261 s. hänv, Hoppe)
(På vintertinget i Jukkasjärvi 1679 upprättade kronbefallningsmannen Arendt Grape på förekommen anledning ett dokument, som syftade till att försvara Henrik Mickelsson Kyrös rättigheter gentemot soldatutskrivare, vilka vid denna tid reste runt i Lappmarken. Arendt Grape skriver också att Henrik Mickelsson Kyrö hade upptagit och uppodlat ängar och åkrar, samt inrättat ett gästgiveri för resande. Henrik Mickelsson Kyrös uppodling av markerna kring Vittangi hade 1696 sträckt sig så långt österut att han och husbonden i Kuoksu, Lars Olofsson Lodwijk, hamnade i konflikt om rättigheten att bruka de slåtterängar som låg mellan deras nybyggen. Rätten beslöt att Henrik Kyrö skulle bruka de övre ängarna, medan Lars Lodwijk skulle bruka de nedre. Omkring år 1720 skattade Henrik 6 rd, vilket gjorde hans nybygge till det största i Lappmarken vid den tidpunkten. På 1730-talet sådde han 3 tunnor korn och hade 19 kor , vilket allt sammantaget gjorde honom till en tämligen förmögen man Erik Johansson Kuoksu)

Henrik Mickelssons far hette Mickel Jönsson (1632-1665) Noteringar: (Saukooja Mickel Jönsson) Husbonde på Saukooja gård, Övertorneå sn. mtl, Erik Johansson Kuoksu)

(Nu tror jag visst att jag har nått därhän att jag dubbelrapporterar så jag slutar med denna ana nu)

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Jag hoppar till den kvinnliga ana som man kan spåra härnäst och det är Kyrö Hans Henrikssons fru som hette Karvonen Anna Andersdotter.

Annas föräldrar hette Karvonen Anders Andersson (1691-1752) och Elisabet Johansdotter (1691-1757). Om Anders står det Född: 1691-1696 i Anttis, Pajala
Död: 1752-12- 2 i Kitkiöjoki, Pajala sn Blev 55-57 årNoteringar: Bonde i Antikarvo (Anttis) Pajala sn. Ägde fiskerätten i ett antal sjöar i Lainiotrakten (hfl 1731 s. 46, original fol. 150-151 Pajala nattvard 1731-1743)
Och om Elisabet : Noteringar: (Lisa Johansdotter) (hfl 1731 nattvard 1731-1743) Bosatt i Anttis Födelseåldern kan vara felaktig !Elisabet kan ev. vara från Hietaniemi och dom bodde där t.o.m. Klaras födelse. Dottern Helenas födelseår och födelseort är "osäker". Vigsel 17??

Anders föräldrar är kända och de var Karvonen Anders Andersson (ca 1655-1728 i Anttis Övertorneå) och Ella Larsdotter (1656-1712). Bonde i Antikarvo (Anttis), Övertorneå sn känd 1657-1717

Ytterligare en generation hette Karvonen Anders Andersson, men denna gång född ca 1630 i Anttis Övertorneå. Anders bodde på Antti-Karvo 1659-1694. Bonde i Antikarvo Vigsel 16??

Nästa generation hade i varje fall lite större namnfantasi för där hette pappa Karvonen Anders Pehrsson. : Noteringar: (Karvonen Antti) känd 1622-56. Anders flyttade till Anttis och anlade nybygget Antikarvo (nuvarande Anttis by) i Pajala sn. valde till boplats strandbacken norr om Torne älv tre mil ovanför Pajala. Denne "Antti-Karvo" grundade Anttis by (Erik Kuoksu)

Anders Pehrssons far hette Karvonen Pehr Pehrsson: Noteringar: (Bonde i Kärsämäki, Salo socken, i Österbotten, men flyttade till Karvola (Autio, Juhonpieti i Pello) under senare delen av 1590- talet sedan ryssarna plundrat Kärsämäki 1589. Han förekommer i skattelängder under tiden 1596 - 1636.
Hans fyra söner ska enligt traditionen ha slagit sig ned först vid Torne älv nära nuvarande Autio, 8 km nordväst från Pajala. Erik Kuoksu)
Nu kör generationerna med Pehr Pehrson istället och nu är vi framme vid Karvonen Pehr Pehrson född ca 1540: Noteringar: känd 1549. Bonde på Karvonen gård i Kärsämäki, Salo socken, Österbotten, Uleåborglän Finland.

Framme vid sista generationen Karvonen Pehr Pehrsson född i början på 1500-talet i Kärsämäki, Uleåborgs län Finland: Husbonde på Karvonen gård i Pyhäjoen Savossa, Käräsmäeltä (Kärsämäki), Finland på 1500-talet Enligt anteckningar av släktforskaren Albin Mäkitalo i Kangos ( död 1964 ) levde Karvonen Pehr Pehrson i Kärsämäki i Österbotten omkring 140 km söder om Uleåborg. (Han var birkarl i Matarengi 1559? Gunvor Hjärtström Anbytarforum 2000)

I nästa post får jag återkomma om Brita Isaksdotter Björnströms anor.

63. Margets förfäder

Margets liv var så speciellt att det fyllde en hel post, men nu ska jag skriva lite om hennes anor.

Marget Johansdotter Kemi levde 1762-1838.

Hennes son Lars Olofsson Kuoksu, som är min ana föddes 1791 och levde till 1876.

Margets far var Johan Hindersson Kemi (1735-1830) och han blev 95 år om detta stämmer, och Brita Johansdotter Spett (1735-1823). Om pappan står det: Klockare från och med senast 1764, vice kronolänsman under 1780-talet, bosatt i Jukkasjärvi, Jukkasjärvi sn. Han arrenderade av Jukkasjärvi prästbord 7 skälsland åker, samt äng till 3 kor.

Johan Hinderssons far var Henrik Matson Kemiläinen (1700-1765) (från Uleåborg, Österbotten) och Sofia Nilsdotter Servio. Om Henrik Matson står det följande: Han inkom till Jukkasjärvi, Jukkasjärvi sn, från Österbotten 1716 i samband med att han utsågs till klockare i Jukkasjärvi socken. Han sades vid detta tillfälle vara "läskunnig och med god röst".
År 1747 vittnade han i tingsrätten, och befanns vara "af medelmåttig växt och utan synbart lyte […] en ährlig och trogen Kyrckjobejent". Henrik Matsson Kemiläinen förefaller ha varit en händig man; under åren 1731-41 fick han av tingsrätten i uppdrag att reparera tingskistan, upprusta sockenfängelset, laga tingsstugumuren, samt förbättra taket på tingsstugan.
Han avled troligen 1765 eller 1766, eftersom enligt domboken 1766 länsmannen Hans Stjernström och nämndemannen Filip Filipsson i Parakkavaara skulle uppteckna hans egendom, fordringar och gäld.
Zackarias Olsson Pappila i Jukkasjärvi berättade år 1932 för den finske etnologen Samuli Paulaharju följande sägen om Henrik [Paulaharju 32298 på SKS, Helsingfors]:
"Klockaren, som hade kommit från landsbygden, ursprungligen från Finland, bodde på Saari, där fanns inga andra gårdar. På ålderdomen orkade klockaren inte mer komma till kyrkan, utan skickade i stället sin son. Men sonen började svamla, och blev sinnesförvirrad. Då var man tvungen att uppsöka klockaren själv, och så snart han kom innanför dörren röt han för full hals, och psalmsången gick rätt igen. Det har sagts, att klockaren var bra på att sjunga psalmer.

Sofa Nilsdotter Servio var dotter till Niclas Fransson Servio och Dordie Baltzarsdotter Thun.

Sofia och Henrik Matson finns i anorna till min mormor också, då inte bara Johan utan också Johans Syster Sofia är en ana.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Brita Johansdotter Spett var dotter till Johan Johansson Spett (1701 - 1736) och Sigrid Jönsdotter Stålnacke (1690-1772). Johan var kopparsmed i Svappavara, och familjen verkar ha haft 3 barn.

Johan Johanssons far var Spet Joen Joensson och mor var Thun Susanna Baltzarsdotter.

Om Joen Joensson står det Noteringar (Spett Johan Jorisson, Spett Johan Joensson, Spett Johan Jönsson, Spett Johan Jonasson) Svappavaarasläktens stamfader är känd 1660 i Kengis, 1661-1714 som hammarsmed i Svappavaara. Det finns inga notiser varifrån Joen kom i december år 1660! Men i Momma-Reenstiernas arkiv, RA. Kengis bruksjournalers debetsida som inkluderar Svappavaara och Masugnen åren 1657-1660. Däri står det följande: "Joen Spet hammarsmed, nu gruvdräng".
I Färna bruks journaler i Momma-Reenstiernas arkiv finns ingen Spet Joen Joensson bara bröderna Johan och Jakob Spett. Så det är inte troligt att Joen har något släktskap med dem (anbytarforum Kjell Lindblom)

Spett Joen Joenssons far var Spett Joris Mickelsson, känd 1660-63, Hammarsmed i Kengis, och farfar var Spett Mickel (Spiette Mickel) känd 1628-56 Av vallonsk börd. Hammarsmed vid Gyttorps bruk. Både sonen Johan och sonen Anders är anor för olika släktgrenar till oss på farmors sida.

Om Susanna står det Född: ca 1636 i Svappavaara, Jukkasjärvi
Död: 1738 i Svappavaara, Jukkasjärvi (d.b. blev "102 årl")Noteringar: Vigsel 1684 (kommentar från Kjell Mäki Kommer ihåg att redan när jag såg uppgifterna första gången så såg jag att det är något galet, bara det att Anders är född 1687 och modern död 1738 i en ålder av 103, alltså född ca 1636, då skulle hon vara 51 år när hon fick sonen Anders. Förmodligen är Susanna en andra hustru.)

Susanna var dotter till Baltzar Mickelsson Thun och därmed faster till Baltzar Baltzarssons barn ex Dordie, Sofia och Margareta. (Och därmed även med i mormors anor)

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Sigrid Jönsdotters föräldrar var Stålnacke Jöns Ersson och Margareta Mickelsdotter, alltså Stålnackarna som köpte en gård i Gällivaretrakten som jag skrev om tidigare.