tisdag 31 juli 2012

10. Konflikter och flyttningar

I Tornedalen talade man mer finska och i Kalix älvdal mer svenska. Mer västerut var det mer samiska. Gränsen däremellan var förstås flytande, och många kunde säkerligen två eller tre språk. Det som händer i ett gränsland mellan obesläktade språk är att man tar in användbara ord från det andra språket. I finskan har det ofta skett genom att "svenska" ord fått finska ändelser. Och samma händer givetvis med finska ord som kommer in i svenskan exempelvis.

Men, det jag nu skulle skriva om handlar inte bara om språk, utan om Thomas Perssons (1721-1769) i Landsjärvs förfäder. Thomas förfäder kom inte från Överkalix utan hade letat sig in i Kalix älvdal och Ängesåns älvdalar norrifrån.

(Thomas son Pehr (1748-1807) var far till två anmödrar Marta (på morfars sida) och Sofia (på mormors sida), så alla släktingar längre bak är släkt till både mormor och morfar).

Thomas far hette Per Thomasson (1694-1755) och han var gift med Sofia Ifvarsdotter (1690-1759). Per föddes i Narken 5 men flyttade senare till Landsjärv. Narken är en stor by som ligger längs Kalixälven några mil norr om Jockfall. Avståndet till Landsjärv skulle jag gissa på är minst 10 mil, och det finns mig veterligen ingen helt naturlig vattenväg emellan, så det var en förhållandevis lång flytt. (Jag återkommer till Sofias anor).

Per Thomassons far hette Thomas Larsson Taavola (1655-1727) och han levde i Narken 2 med sin fru Karin Jönsdotter (som jag inte vet mer om).

Thomas Larsson Taavola hade förutom Per också en son till som hette Esaias och som jag vill minnas finns i vårt släktträd. Esaias är känd för att han troligen mördades av sin son Erik. Men jag kommer att få anledning till att återkomma till detta. Möjligen skulle man kunna föreställa sig att den stora konflikten om och runt mordet skulle kunna ha varit anledning till Per Thomassons flytt från Narken, för att han helt enkelt ville komma bort från allting och börja om på ett nytt ställe.

Thomas var son till Lars Larsson Taavola (1630-1685), som var nybyggare i Narken 2 tillsammans med sin hustru Karin. Jag tror gården kallades för Taavola gård. Jag tror också att namnet Taavola är ett gammalt birkarlnamn.

Hans far i sin tur kallas Lars Larsson Pohjonen (nämnd 1629 - 1660 i Vojakkala ) och tillnamnet är från Pohjonen gård i Vojakala i Tornedalen. Familjens flytt (om det nu var den äldre eller yngre Lars Larsson i Vojakala som flyttade) var även den tämligen lång. Jag utgår från att språket i familjen var finska.

Ytterligare nästa anfader var Lars Henriksson Pohjonen (nämnd 1596-1623 i Vojakkala).

Sen finns två möjliga anfäder till som nämns på anbytarforum. Henrik Larsson och Lars Hansson. (Tiderna de skulle ha levt gör det svårt att få ihop det på ett säkert sätt även om namnen ger upphov till en teori, så läs detta med en nypa salt).

Med utgångspunkt från namnen är det möjligt att Lars Henriksson och Henrik Larsson var Birklarlar.

Henrik Larsson beskrivs som en kraftfull och även besvärlig person:


Noteringar: (Mustaparta Henrik Larsson, Oravainen Henrik Larsson) Han fungerade som hövding för Torneås birkarlar på 1540-talet och tillhörde antagligen en gren av släkten Oravainen. Birkarl och husbonde på Liisa gård (Alagalo gård?) på Oravaisensaari i Neder Vojakkala 1539-1556/1560. Henrik Larsson var en av de mest bemärkta stormännen i övre Norrland. Hans leverne i Lappmarken var brutalt och ådrog honom flera gånger böter. Till exempel när Henrik Larsson och fogden Tulkki Olof Anundsson 1547 med våld hindrat Kemibirkarlarna från att resa till sina lappmarker, blev Henrik kallad att föra sin talan inför Gustav Vasa. Henrik Larsson lyckades blidka konungen genom att skänka honom 50 ungerska gyllen, och två guldringar, värda 10 ungerska gyllen. (Kon. Gustav I:s reg. Del 18, s.707. Del 22, s.211-212. Del 24, s.424). Han motsatte sig konungens maktanspråk över Tornedalen, och fick därför sitta en tid i fängelse. Henrik Larsson ägde 33 kor, och skattade för 80 lass äng; hans gård, belägen på den bördiga Oravaisensaari, var en av de största i Norrland. I jordeboken för 1543 skattade han 448 penningar för sin gård Erik Johansson Kuoksu)

Varför flytta från Vojakala till Narken? Tja, släkten kanske gjort familjen omöjlig? Kanske fanns så många ättlingar att gårdsklyvningen gjorde det nödvändigt? Om det nu ändå var så att ovanstående Henrik Larsson var en anfader, så verkar ju inte pengarna ha varit något problem, snarare anfaderns liv och leverne? Det kan ju då hända att just tillgångarna gjorde det möjligt att anlägga en hyggligt stor gård på behörigt avstånd från släkten.

(Jag återkommer med Sofia Ifvarsdotters anor)

9. Efter gårdsklyvningar, Vännäs

Lars Larsson och Elin Eliasdotter får en son som är vår förfader och han fick heta Elias (mormors sida) efter morfar. Elias Larsson föddes 1682 (d 1754). Elias gifter sig med Marita som har en far som heter Anders Johansson och är född i Närpes i Finland och en mamma som heter Anna Eriksdotter. (Något osäkert när det gäller Maritas anor, men Närpes är i alla fall en svenskspråkig stad längs kusten i den västra delen av Finland, rätt långt söderut.

Elias och Marita hamnar från år 1709 på Vännäs 19 (eller Svedjan 4). Gården kommer att kallas "Jöns-Eliasa" efter Elias och Maritas son Jöns som tar över gården 1745.

Dottern Sophia är nästa stammoder när det gäller vår släkt. Sophia var född 1719 och tycks ha gift sig  1743 med Thomas Pehrsson från Landsdjärv. Med honom levde hon till dess han dog 1769 (då han bör ha varit 47 år gammal), men sen gifter hon om sig året därpå, 1770 med Olof Olofsson, men då är ju Sophia dryga 50 år. De barn som föddes bör därför endast ha varit de barn hon fick tillsammans med Thomas. Vår anfader i nästa generation var Pehr Thomasson.

Thomas far hette också Per Thomasson och var från Narken, vilket är en vacker och stor by ovanför Jockfall längs Kalixälven. Thomas mor hette Sophia och var från Landsjerf.

Lars Larssons och Elin Eliasdotters son Jöns (mormors sida) är även han vår förfader.

8. Om Övermorjärv och Bränna

Karin Nilsdotter från Ryssbält gifte sig alltså med Elias Jönsson i Övermorjärv 6. Karin och Elias verkar ha levt ett långt liv och Karin dog först 1697 då hon bör ha varit 83 år gammal medan Elias levde till 1700 då han var 84.

Elias föräldrar tycks ha hetat Jöns Sunesson (1587) och Elin. Elin verkar ha dött och Jöns gift om sig med en kvinna med samma namn som svärdottern. Elias och Karin verkar ha tagit över gården efter dem. Jöns var under perioden 1655-59 nämndeman. (Det är något rörigt när det gäller vad som hände när och med vem för anteckningarna om Jöns).

Elias och Karin tycks ha fått åtminstone 3 döttrar och 2 söner, varav den äldsta dottern Elin, 1644-1736, är nästa stammoder. Elin gifte sig med en man som hette Lars Larsson (1644-1741)  och som bodde ännu längre upp efter Kalixälven, i Grelsbyn på gården Bränna 3. Då har vi hamnat mitt i egentliga Överkalix, där byns centrum ligger nu.

Lars Larsson och Elin Eliasdotter verkar ha brukat gården Bränna 3 "Lensmens" från 1682. De verkar ha fått åtminstone en son och en dotter tillsammans.

Lars Larssons far hette Lars Persson och hade samma gård tidigare. Från hans tid fins en jordebok som verkar visa var gården låg i Överkalix. Texten som nämner Lars Persson lyder: "Lars Pederson haffwer lijka stort medh numero 2. " Det borde röra sig om den fjärde gården uppifrån på kartan på stranden som vetter åt höger.

Förfäderna till Lars Larsson och Lars Persson (född ca 1565) hade tidigare gården Bränna 1 också (vilket borde vara den som syns ytterst på udden). (Förfäderna så långt känt var Per - Lars - Grels/Anna - Lars och Nils/Sigrid)

Förfadern Lars Grelsson omtalas:

"Det ständiga krigandet krävde sin tribut inte bara i människor utan också i djur. Särskilda mönstringar av hästar förrättades då och då. Det var tingslagens tolvmän, som tillsammans med statliga kontrollanter skulle skriva ut de bästa hästarna för krigstjänst. Från 1605 finns en uppgift om en sådan mönstring i Västerbotten. Från de olika socknarna skrevs ett varierande antal hästar ut. Kalix socken bidrog med fyra, av vilka en tillhörde Lasse Grelsson från Grelsbyn och värderades till 10 daler."

Och om förfadern Nils Hinderson finns skrivet i huvudskattelängden från 1543:

Nils Hindersson i Grelsbyn skattade 432 penningar, mer än dubbelt så mycket som någon annan bonde i Överkalix. Även efter delning av hemmanet hade sonen Anders Nilsson största förmögenheten i Överkalix, enligt silverskattelängden 1571.

Gården delades efter Nils (Jag gissar att ursprungsgården är hela inhägnaden till höger på udden):

Bonde i Grelsbyn. Han levde på Gustav Vasas tid, då svenska folket började föras upp i olika skatteregister. Nils blev en välbärgad man och hade större åkermarker än övriga bönder i bygden. Åkermarken motsvarade i dagens mått 17 ha och på gården hade han 25 kor. Gården delades först i två delar av de två äldre sönerna Lasse och Hans Nilsson. Den tredje sonen Anders Nilsson erhöll sin andel av gården 10 år senare. Trots att gården delats i tre delar, så var varje del en stor gård. 








söndag 29 juli 2012

7. Livet i Ryssbält

Man kan undra var namnet Ryssbält kommer ifrån? Om det möjligen hade något med Ryssar som härjat kusten att göra? Men nej, det stämmer inte tidsmässigt vad jag förstår. Det verkar som platsen låg rätt nära kustlinjen på den hastigt stigande Kalixkusten, så det kanske istället var ett ställe där man handlade med Ryssar? En annan teori är att det istället syftar på rieska som betyder korn och namnet skulle alltså stå för kornåker.

I varje fall bosatte sig förfadern Göran Nilsson i Ryssbält 3 (f 1570) och han gifte sig med Barbro Eriksdotter från Ryssbält 4. Tillsammans fick de åtminstone sonen Nils Göransson (f 1595).

Barbros far var Erik Michelsson som var bonde i Ryssbält 4 och hans far var Mickel Olofsson i Ryssbält 4 men den som först flyttade till Ryssbält 4 var Olof (Pit-Olof) Olofsson som var född i Piteå.

Barbros mor känner man bara till efternamnet på "Nilsdotter". Hon kom från en släkt som i minst sex generationer brukat en gård som hette Sören 1. Förnamnen på bönderna med början på Barbros morfar och bakåt var Nils - Nils - Anders - Jöns (d. 1543) - Per. Sören ligger mot nordväst i närheten av Töre.

Nils Göransson tog över Ryssbält 3 år 1628 och brukade det till 1658. Nils var också nämndeman mellan åren 1651 och 1657. Han gifte sig med Göli Olofsdotter (från Berget, Ytterbyn 4) och de fick tillsammans minst tre barn, Karin, Olof och Göran.

Karin Nilsdotter (f 1614 - 1697), som är vår anmoder, gifte sig med Elias Jönsson och flyttade långt upp efter älven till ett vackert ställe som heter Övermorjärv. Övermorjärv är som en ås som går ut som en udde i Kalix älv.


6. Innanbäcken Hemman 3 Nederkalix

De äldsta Nederkalixförfäderna verkar ha haft gården Innanbäcken 3, Frammangården. Innanbäcken är en by som ligger söder om Kalixälven nästan mitt emot kyrkan om jag förstått rätt. Över älven verkar det under lång tid ha funnits en färja som drogs med lina (har jag sett på gamla kort i boken om Kalix kyrka).

Örjan eller Göran Jåpsson äger gården 1539 och han är son till Jåp Jåpsson. Denne Örjan var nämndeman till 1554 och är dessutom åtalad flera gånger. Han hade 1549 en bod i Torneå där han byteshandlade skinn med ryssarna. Hans hustru beskyllde en man för tjuveri och de fick böta för detta.
Paret hade minst tre söner, Nils, Olof och Hans. De fick även böta för ängesöd.

Nils Örjansson tar över hemmanet 1557. Familjen är inblandad i att ha tagit ett laxnät, och det verkar vara Nils bror Olof som gjort det. Nils verkar vara nämndeman 1571 till 1587. Nils har minst två söner varav sonen Jacob tar över gården medan min trolige förfader Göran Nilsson flyttar till Ryssbält 3. Ryssbält ligger längst ute vid kusten.

Nederkalix kyrka (från 1400-talet) med gammalt dopfunt. Nära kyrkan fanns förr kyrkstallar som nyttjades när folk kom från avlägsna byar för att gå i kyrkan och gå på ting eller marknad exempelvis. Praktiskt nog hade man också delat upp helgerna, så att vissa var för gammalt folk och vissa var speciellt för ungdomen (så det var säkert ett tillfälle att träffas). Exempelvis Mikaeli och Våffeldagen var ungdomshelger.


(Uppgifterna är hämtade från boken "Innanbäcken - en backig by vid Kalix älv".)

5. Äldsta Överkalixborna

Som jag snokat tidigare i min släktforskning, så är den äldsta namngivna Överkalixbon jag hittat Henrik Henriksson född 1465. Troligen bodde han på Bränna 1 alltså på den udde där Överkalix centrum nu ligger. Frun hette Karin Jacobsdotter och sonen Nils Henriksson (1495 -1553). Nils Henriksson står på ett annat ställe som hemmansägare i Grelsbyn (som liksom slutar i Bränna), tidigare Bredåkersbyn.
På sidan om Grelsbyn  står följande om Henrik

Henrik NN f. omkring 1470. Levde i Grelsbyn, Överkalix Han bodde på det breda näs, som Kalixälven och Ängeåns avlagringar åstadkommit. Han kanske var den fjärde eller femte innehavaren av hemmanet, som kan räknas bland de 3-4 äldsta nybyggena i byn från 1400-talets början eller 1300-talets slut.

Och om Nils

Noteringar Bonde i Grelsbyn. Han levde på Gustav Vasas tid, då svenska folket började föras upp i olika skatteregister. Nils blev en välbärgad man och hade större åkermarker än övriga bönder i bygden. Åkermarken motsvarade i dagens mått 17 ha och på gården hade han 25 kor. Gården delades först i två delar av de två äldre sönerna Lasse och Hans Nilsson. Den tredje sonen Anders Nilsson erhöll sin andel av gården 10 år senare. Trots att gården delats i tre delar, så var varje del en stor gård. (Olof Hederyd 1982 i boken "Från Stenbacka till järntacka")
(Huvudskattelängd 1543: Nils Henriksson i Grelsbyn skattade 432 penningar, mer än dubbelt så mycket som någon annan bonde i Överkalix. Även efter delning av hemmanet hade sonen Anders Nilsson största förmögenheten i Överkalix, enligt silverskattelängden 1571.Karl Christer Sundin)


Nu blir det oklart här om vem som kommer efter (alltså om dessa verkligen är förfäder på detta sätt).

Bild på Överkalix kyrka som ligger på Bränna näset nedanför Grelsbyn.

Gissar lite kallblodigt att de ändå var släkt på ett eller annat sätt.

4. Byarna i Över - och Nederkalix, och släkten.

Nu när vi for runt i Kalix älvdal så började jag äntligen fatta att speciellt Överkalix egentligen är en ansamling av byar som låg runt älvarna och älvdeltat där Ängesån och Kalix älv rinner saman i en ännu mäktigare Kalixälv. Förutom den zig-zagande Kalixälven, så finns ett antal mindre sjöar eller vikar som avknoppats och jag uppfattar att de kallades Avor. Man får föreställa sig att på den tiden det inte fanns så mycket broar eller färjor, så var dessa byar, som kanske låg på några kilometers avstånd från varandra, ganska avsnörda från varandra ändå.
Eftersom Mormors och Morfars släkt (speciellt) har mycket ursprung från Kalix älvdals byar, så blir det lite knepigt i att beskriva var förfäderna bott och hur de flyttat, men jag gör några försök så får vi se hur det går. Det kan vara bra att ha en karta tillhands för att följa förflyttningarna tror jag.

lördag 28 juli 2012

3. Mormor och Laestadianerna

Min mormor var gammal när jag föddes och ganska tidigt (ur mitt perspektiv) blev hon dement. Jag har därför inte kunnat intervjua henne om någonting. Men, utifrån släktforskningen går det i varje fall att lägga ihop ett och ett och ge någon liten bild av vissa drag från mormors uppväxt.

Det börjar egentligen med mormors farfar som hette Erik Jönsson. Erik Jönsson föddes 1819 i Inihi i Landsjärv. Och hans pappa hette då Jöns Olofsson och dog vid 63 års ålder när Erik var cirka 7 år gammal. Erik och hans mamma Sofia får då flytta några mil till Storberget (Isovaara) som ligger i närheten av Skröven, där Eriks äldre bröder hade gårdar.

Så småningom gifter sig Erik med Anna-Stina Henriksdotter som är från Skröven, och Erik slår sig ner i en by som heter Mäntyvaara, och som ligger ytterligare några mil bort mot Gällivare. 1843 får de sitt första barn, som jag känner till (då är Erik 24 år) och min mormors far föds 1849 när Erik är 30 år. I allt känner jag till 7 barn i familjen, varav den yngsta är född 1860.

Laestadius (1800-1861) var präst och i samband med sjukdom 1842 reflekterade han över det andliga och kom därefter att starta Laestadianismen som blev en frälsningslära som svepte över Norrbotten. När Laestadius dog blev Johan Raatamaa (1811-1899) ledare.

Riktigt när mina släktingar blev Laestadianer vet jag inte, men det jag vet är att mormors far (Erik Eriksson) flyttade till Slättberget och sen Solberget och fick sitt första barn 1876. när han var cirka 26 år gammal. Hans fru var cirka 20 år då. De övriga bröderna och kanske systrarna också tycks ha stannat i Mäntyvaara. I varje fall verkar de ha fått "tomter" av Erik Jönsson, sin far. Huruvida Erik Eriksson fick någonting är än så länge oklart.

Mormors familj var alltså inte Laestadianer, även om mormor var religiös på sitt sätt. Exempelvis gillade hon att sitta och höra på söndagspredikningarna på radio. Jag vill minnas att jag hört att mormor sagt ifrån till Laestadianerna att inte lägga sig i hennes barns liv. Och jag har hört att vissa i familjen Jönsson i Mäntyvaara lär ha fått förhållningsorder om att inte umgås med mormor och hennes ogudaktiga familj.

Några av mormors syskon flyttade till Amerika, och där blev flera av dem mormoner, så jag gissar att det kanske ändå var religiöst i hemmet. I Nattavara, var det inte så roligt på långfredagarna, men det kanske var så överallt i gamla tider.

Det jag anar är att mormors far inte sympatiserade med Laestadianerna och alltså mer eller mindre bröt med sin familj och den sekten, även om viss kontakt tycks ha förekommit. Eriks yngste son, Adolf, gifte sig exempelvis med sin kusin Albertina (dotter till Eriks yngste bror), en kvinna som tragiskt omkom 1940 i en trafikolycka då en stock lossnade från en lastbil.

Det verkar också som Eriks fyra år äldre bror, Jöns, blev en av Laestadianernas viktigaste predikanter och han kallades då Jöns Mäntyvaara. Jöns var på frälsningsresa till USA 1893 och skrev också dit 1902. På denna sida nämns Jöns Mäntyvaara första gången 1886 då han bör vara cirka 40 år.

En intressant  punkt är om denna beskrivning är riktig så var det Raatamaa som influerade Laestadius och inte tvärt om.

Bilder - Predikanten Raattamaa som ger en viss aning om hur impossanta dessa karlar var, och en bild på ett gammalt hus vid Storberget - Iso-Vaara (Från vår resa konstaterar jag att Storberget verkar vara en tämligen bebodd by som ser riktigt mysig ut, medan Mänttyvaara snarast ser ut som en spökby, med övergivna och förfallna hus, även om det lär bo några personer där fortfarande.)






2. Karl Oscar Johansson Ero - Morfars far

Jag har aldrig träffat min morfar (Karl Johan Johansson Ero), då han dog redan 1940. Det var knappt min mamma han träffa honom heller, då hon är född 1937, så hon var bara 3 1/2 när han dog. Morfar är därför en lite obekant personlighet för mig, då jag bara hört om honom i andra hand. Jag har inte haft så mycket kunskap om honom på något vis.

Man kan ju börja med frågan, varför kallade han sig "Johansson"? Hans pappa hette mig veterligen Carl Oskar, och då borde han ju med "son" namnskicket heta Carlsson? Sen har familjen haft tillägget "Ero" och det är efter en gård i Tornedalen som heter Erosgården. Denna gård kom i familjens ägo 1892 och har efter bara några år lämnat familjens ägo igen. Och varför och hur? Det är ett visst mysterium.

Lite närmare morfar kom jag i alla fall på vår släktresa, då vi besökte byn Dirrivara, där morfars pappa var åbo (enligt en kvinna från den familj som tagit över efter vår släkt och som vi tursamt nog träffade).

Om mina uppgifter är riktiga var morfar född 1875, och hans far (Karl Oscar Johansson Ero Vinsa) var född 1850 Ängesån 1. Morfars mamma hette Brita Lisa Jönsdotter och var från Staviksudden Landsjärv, i Överkalix (som i princip är nästa by från Ängesån räknat).

Enligt antavlan för Brita Lisa så hette fadern Johansson och barnen kallade sig också Johansson (även döttrarna). Förklaringen tycks vara att i två generationer hette fäderna Johan Johansson, och då kanske det blev naturligt att betrakta "Johansson" som ett efternamn och inte ett namn efter fadern.

Karl Oscar gifte sig 1871 21 år gammal, och fick 10 barn. Morfar var nr 2 i syskonskaran och äldsta sonen. Yngsta barnet föddes 1899 och Karl Oscar dog 1901 endast 51 år gammal. Vid den tidpunkten hade Brita Lisa, morfarsmor, alltså 5 barn under 18 år, Lars Petter 15 år, Viktor Edvin 11 år, Arvid 9 år, Frans Ludvig 5 år och Amanda 2 år. De tre yngsta barnen kallar sig Carlsson eller Carl Oscarsson i efternamn plötsligt.

Karl Oscar verkar ha varit en yngre son i en stor familj där pappan också verkar ha haft två hustrur (den ena efter den andra). Karl Oscar blev därför nybyggare i Dirivaara. Dirivaara ligger mitt emellan Kainulasjärvi därifrån hans farfar var och Ängesån därifrån hans pappa var.

Karl Oscar verkar ha varit en extremt arbetsam man, då han nu inte kunde räkna med att ta över något hemman. Han sysslade istället intensivt med tjärbränning i Dirivaara, och med tiden hade han förtjänat så mycket att han köpte den stora Ero gård i Hedenäset (Koivukylä) år 1892. Efter bara några år dog han sorgligt nog. Gården går familjen ur händerna på ett oklart sätt och änkan har (som sagt) en hoper barn att ta hand om vid makens död.

Exakt hur gården försvann ur familjens ägo var som sagt oklart. En teori som berättats för oss är att änkan lurades på gården till baggbölare, en annan att Carl Oscar lånade ut pengar till kreti och pleti, pengar som inte betalades tillbaka. Förlusten av gården blev en tagg i hjärtat på barnen och när vi hälsade på "faster Mandis" (Amanda) på 70-80-talet, fick vi stränga order att inte tala om Erosgården för det gjorde henne så upprörd. Karl Johan hade planer på att anlita advokater för att få upprättelse, och hans bror skulle komma över från Amerika för att bistå i detta, men på flygplatsen fick brodern hjärtinfarkt och dog.

I och med det slutade morfar försöka få upprättelse, och vad som egentligen hände är obekant för oss barnbarn.

Bilderna är från exakt den plats där Morfars far hade sitt nybygge. Det gamla huset ersattes med ett av Per-Albins Barnrikehus berättade kvinnan från familjen som tog över efter Karl- Oskar. Bild 1 är barnrikehuset och Bild 2 är ett magasin som var timrat och som möjligen har använts av morfar och hans familj. Gården var den första i Dirivara och kallades Opi gården.

Slutligen ska jag bara lägga till att familjen inte antecknades som något särskilt i 1890 års folkräkning, vilket troligen betyder att de talade svenska. I Hedenäset talade de troligen finska, och jag har hört någon som frågat om morfar var finne. Mormor och morfar lär sinsemellan ha talat finska.



1. Jöns Olofsson Ståhlnacke Dorkarby Svappavara

Under vår släktresa nu i Juli 2012, var första stoppet Tolfta kyrka och Dorkarby. Där mötte vi en person på väg till brevlådan, och med honom började vi tala om personer som levde vid Strömsbergs bruk i Tolfta under mitten av 1600-talet. Han kände väl till att några "utvandrat" till Svappavara och Kengis. Från honom fick vi information och tips som använts i detta blogginlägg tillsammans med annan info.

denna sida finns listade brukets folk år 1650 och man kan se att där finns Jöns Olofsson (som förmodligen senare tog namnet Stålnacke). Enligt mina anteckningar är Jöns Olofsson född 1612. Hans pappa hette då Olof och troligen Eriksson. Det verkar som pappan var skräddare 1626 när Jöns var 14 år.

Som 18-åring gifte han sig med Anna Abrahamsdotter (1630). Han var frälsetorpare vid Edsbo i Tierps församling och dagsverkare (timmerman) under Aspnäs huvudgård i nordvästra Uppland åren 1635-1641.

Han tycks ha varit anställd hos bruksägaren på Strömsbergs bruk, Wellen Wervier mellan 1642 (30 års ålder) och 1658 (46 års ålder). Han fanns även på Västlands bruk. Anledningen att han flyttade ska vara en skuld.

Jöns arbetare som hjulmakare och byggmästare på bruken.

År 1658 anställdes han hos Momma-Renstierna och mellan 1658 och 1675 jobbade han på Svappavara kopparbruk som gruvdräng. Han var en kopparåderupptäckare och efter honom döptes en grop till "Jöns-Ohls grop". Han var alltså Brukshantverkare och gruvfogde i Södergruvan.

År 1643 blev han far till Erik Jönsson som också är en direkt förfader till familjen.

Av allt att döma var inte Jöns Olofsson vallon egentligen, (när man kollar personförteckningarna i Tore Hållanders bok Vägen in i Sockenkyrkan för de aktuella bruken).

Bilderna visar Tolfta kyrka där Jöns bör ha döpts samt två flyglar till nuvarande herrgård på Strömsbergs bruk och som ska vara från 1600-talet.






Förr eller senare?

Frågan, när man ska skriva om släkten är om man ska börja så tidigt som möjligt eller kanske med en senare släkting? Mitt val, nu i början av släkt-bloggandet blir att jag gör både ock. Det jag tänkte skriva om i mina första två blogginlägg bygger på två möten rörande två män som jag inte träffat. Ena från min fars sida, och andra från min mors. Ena levde för mycket länge sen och den andre för runt 100 år sedan.

Sen kommer jag att skriva främst om min mors släkt, eftersom den aktuella släktresan handlade om Kalix älvdal och trakten däromkring. Men säkert blir det utvikningar också. Nästa stora planerade resa kommer istället att handla om Torne älvdal, om det inte sticker emellan med lite småresor vad gäller Mats släkt.

Ja ja, det är väl bara att köra igång.

måndag 23 juli 2012

Hej Hej,

Detta är en av mina bloggar, men just denna har ett speciellt syfte, för här ska jag försöka lägga in foton på platser mm med släktanknytning.

Och eftersom vi drar mot Norrland idag så börjar bloggen, just idag!

Eva