tisdag 3 april 2018

Fångar i ryssland

De svenska fångarna fick arbeta i saltgruvor, svavelgruvor, hos bönder och de svalt ihjäl i stora antal.

Den 12 augusti 1710 fick Jacob Schultz och 130 officerare och fältskärar avtåga från Moskva. Han skrev en dagbok över marschen. De var de sista Poltavafångarna som lämnade Moskva. På färden var de bland annat med om att en färja kapsejsade. De skulle marschera till Sviyajsk 80 mil öster om Moskva.

En stor del av den här gruppen fångar planerade att göra uppror och fly till Polen. Upproret förråddes och man torterade dem med knutpiska för att få fram bekännelser. 22 sammansvurna fördes till Kazan. Där slogs ledaren i järn och fick vara ensam. Han överlevde trots allt och kom så småningom hem till Finland och adlades.

Ett annat upprorsgäng skickades ännu längre österut. De passerade Kazan i tunga fotblock.

Under fångtransporten gav sig en löjtnant Gyllenållon ut på promenad och återkom inte. Hans ande uppenbarade sig för en kamrat, löjtnant Palmgren, och Gyllenållons ande berättade att han blivit ihjälslagen av ryska bönder och låg under en sten. Anden sa att han ville bli uppgrävd och ordentligt begravd och inte bli efterlämnad som ett osjäligt djur.

Palmgren blev mycket upprörd och väckte kamraterna, bland annat fältskär Schultz. Eftersom Palmgren var så upphetsad så slog Schultz åder på honom och tappade honom på blod.

Palmgren lyckades återvända till platsen för mordet men hittade inte liket, medan mordet bekräftades.

Under marschen till Tobolsk dog 22 officerare av sjukdomar, umbäranden och misshandel. En lyckades rymma hem, nio rymlingar greps och blev återsända och sex rymlingar dödades eller svalt ihjäl under flykten.

År 1712 fanns 1165 svenskar i Tobolsk varav ca 800 officerare.

Lite mer om fältskären Jacob Schultz och triumftåget i Moskva

Anan till Mats, fältskären Jacob Schultz var med vid slaget vid Poltava, tillfångatogs och fick marschera till Moskva och där fick han vara med vid tsarens triumftåg som skildrades av Alf Åberg

https://litteraturbanken.se/forfattare/AbergA/titlar/FangarsElande/sida/37/faksimil

vid juletid gick triumftåget av stapeln. Soldaterna och officerarna marscherade regementsvis tillsammans med Karl XII sönderskjutna bärstol. Med sig bar de fanor och standar. På en plats längs vägen hade man ställt upp deras erövrade vapen, kanoner och pukor.

Sen följde kungliga hovstaten med hovstallmästaren som fått bägge armarna bortskjutna. Så följde överstar och generaler och sist det kungliga rådet Carl Piper. Alla fångar gick till fots.

Marschen gick genom sju äreportar med skamliga och oanständiga deviser mot svenskarna. Om detta klagade just regementsfältskären Jacob Schultz. Under tågets gång sköt man med kanoner, ringde i klockor och musicerade. Tåget slingrade över röda torget och Kreml där det danska sändebudet satt och konstaterade att svenskarna var besegrade.

Ryssarna stod längs vägen och kastade glåpord åt svenskarna.

söndag 4 mars 2018

Olof Olofsson och Sofia Eliasdotters bouppteckning (1805)

Olof Olofsson och Sofia Eliasdotter gifte om sig med varandra på gamla dar då has dotter och hennes son gifte sig med varandra (Per Thomasson och Karin Olofsdotter). I varje fall finns Olofs bouppteckning från 1805 bevarad och Sofia levde ytterligare två år till 1807. Om jag förstått saken rätt levde de hos Per och Karin. Olof blev 83 år och Sofia blev 88.

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0101945_00055

Här är i alla fall bouppteckningen (vad jag klarar att läsa)

En grå vallmans kjortell
En grå vallmanströja
en dito
ett par vallmansbyxor
en ... kjorteln
byxor av gammal
en utgammal väst (?)
..... mössa
.... mössa
svart hatt (?)
vantar (?)
ullvantar
??
??
?? snygg krage av grå ...
?? med söndrigt ...?
resten mycket svårläst.


söndag 25 februari 2018

Lars Nilsson Hurtig (1704-1777) morfars mormors mormors farfar - soldat

Lars Nilsson Hurtig (vete katten om jag skrivit om honom tidigare). Han var i alla fall svärfar till Katharina som jag skrev om för några poster sedan (vars make också hette Hurtig och bör ha varit soldat). Nedan berättar jag mycket baserat på Sunebrings sida (se länk).

Lars Nilsson var på Rote 4 i Törböle i Kalix Kompani Nederkalix socken . Han krigade tydligen i Finland 1741 där Kalix kompani slogs som aldrig förr. Vid slaget vid Willmarstrand  blir 2 tillfångatagna och 18 döda (detta av Kalix kompanis 25 rotar i Överkalix och 69 i Nederkalix). Korpral Dunder, furir Jöns Rosendal och sergeant CJ Frisell var också döda.

År 1743 har Lars äldre bror (och hans hustru genom drunkning - kanske vid pärlfiske) dött och Lars åker och tar hand om Rödupp år 1744. Han kallar sig Hällström och är pärlinspektör. 1748-48 kallar han sig pärlfiskare. När brorsonen gift sig återgår han till sitt soldathemman där hustrun håller ställningarna.

Han kommenderas till Pommern 1757 då är han 53 år gammal, men han anses sjuklig och får avsked 1759. De flyttar från soldathemmanet till Rödupp och Lars son gifter sig alltså med kusinen, brorsonen Nils.

Om slaget vid Wilmarstrand:

"Hade Öfverste-Lieutenant Brandenburg då huggit in på den flyende fienden, hade något godt kunnat utträttas; men Ryssarne fingo tid att sätta sig igen, och kasta denna Svenska flygeln öfver ända, som ock var blifven försvagad genom Wästerbottningarnas afmarche som skulle gå och secundera Svenska venstra flygeln. Ty venstra flygeln som bestod af Finnarna och de Wildebrandiska, gjorde allenast en platter salva, vände derpå om och gåfvo sig att löpa med sådan hastighet, att när deras Officerare ville hålla dem tillbakas, sprungo de Officerarne öfver ända, och förtrampade dem, så at de aldrig mer stodo upp: en del retererade sig in i fästningen, en del hvart de eljest kunde.
Westerbottningarne som kommo för sent att upprätta verket, fingo hela fiendens magt på sig, den de med otrolig tapperhet höllo ifrån sig, och sedan de förlorat sina Officerare, under en continuerlig eld, gingo midt igenom fiendens nyckenhet med flygande fanor; samkande till sig fanor från de andra förskingrade Regementen, retirerande sig så i säkerhet."
Den som till viss del sumpade slaget vid Wilmarstrand var Carl Henrik Wrangel (som av allt att döma är en ana till maken).

Nu äntligen framme vid bouppteckningen efter denne 73 årige soldat med många äventyr i bagaget.

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0101936_00135

Han verkar ha haft Daler Banco
6 1/2 lod silverbägare

Järnredskap (rätt oläsligt är det)
??
Man kan i alla fall konstatera att han har många järnredskap och påfallande värdefulla tillgångar.
Han har lite nät och sånt bland fiskeredskap. Jag kan tyvärr inte uttyda om det är något särskilt för pärlfiske?

Gångkläder
Blå nånting
Blå nånting
...
livstycke av ylletyg

... av skin
fingervantar (tror jag det står)
några bälten

3 kor och något till verkar han ha

Sen finns intressant nog också en fördelning till barnen när det gäller tillgångarna.

Sönerna Anders, Lars och Nils får dubbelt upp 13,5 vad det nu är mot döttrarna
Ingrid, Anna och Karin. Dotterdottern Anna får också en slant (föremål).

Karl Henriksson (1766-1822) morfars mormors morfar

Karl Henriksson var gift med Ingrid Andersdotter (som överlevde honom) och som jag skrev om i förra posten. Det finns alltså en bouppteckning efter honom också. Karls och Ingrids dotter var Anna Caisa som är vår ana. + att det fanns andra barn också.

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0101938_00373

Upptäcker att han tydligen är släkt på mormors sida också vilket jag skrev om i en tidigare post

Ingrid Andersdotter (1763-1830) morfars mormors mormor

Ingrid Andersdotter var alltså dotter till Katharina/Karin jag skrev om nyss. Hon dog 11 år efter mamman men blev inte lika gammal. När hon dog var hon änka efter maken Karl Henriksson eller Hindersson.

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0101939_00300


Dessbättre är bouppteckningen riktigt läslig. Närvarande är sonen Henrik Carlsson, avlidne sonen Anders Carlssons omyndiga barns förmyndare nämndeman Lars Larsson i Nybyn och Nils Peter Jönsson i ???, oförsörjda dottern Helena Carlsdotters ??? förmyndare Erik Olofsson i Wännäs samt dottern Anna Caisa, gift med med Grels Grelsson i Landsjärv. Den avlidnes kvarlåtenskap uppgavs av Henrik Carlsson ...

Sängkläder
4 ranor
1 bollstervar
1 utslitet bollstervar

1 päls av satin med fårskinnsfoder
1 yllekjortel med svartbottning och ljusblå randning
1 lintyg av ylle
1 halfyllekjorhel med gul och rödrandning
1 dito rödrandig??
1 svart camloth (?) kjortel med livstycke
1 tröja ??? av camelull
1 slädfilt (?)
3 gånger renbellingar
cammelull av en päls
1 skinn... fyrkle med cammelots ovantag
1 blåvit prickig kattunsduk
1 blårutig linnehalsduk
linntyg
linntyg
linntyg
3 ... fyrklen
1 svart ... moffa
1 grå kattunsdito

Diverse
vävskedar av olika storlek
1 rassla med linor och beslag



lördag 24 februari 2018

Karin Katharina Eriksdotter (1733-1819) i Lomträsk morfars mormors mormorsmor

Katharina blev rejält gammal - 86 år. Hennes man dog 7 år innan henne. Hennes dotter, Ingrid var vid denna tidpunkt 56 år.

Dotter dottern Anna Caisa var 25 och året efter Katharinas död kom barnbarns barnet Kajsa Lena Grelsdotter.

Katharina verkar ha levt i trakten Rödupp/Lomträsk medan Anna Caisa och Kajsa Lena bodde i Landsjärv. Avståndet mellan dessa orter är cirka 4 mil landsvägen och jag misstänker att det var långt nog för att de inte skulle träffas så ofta.

I varje fall finns Katharinas bouppteckning och den är delvis läslig.

Silver
Hon hade någon sorts silversak med förgyllning
Jag tycker det verkar som hon hade en lite silvertumlare också.

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0101938_00313

Gångkläder
svart ... kjortel
svart ... tröja
blå ... tröja
grå ... vallmanströja
grå ... tröja
gammalt randigt yllaförkläda
blårandig kjortel
brunrandig kjortel
fårskinsfäll
fårskinns fäll med blå vallmans ???
vallmansfilt
fårskinsfilt med röd ... ?
linty ...?
svart ... lifstycka
svart filtad mössa
kattuns sjal (????)
filtad örmössa
???
???

Kreatur
en ko
får?

Jag tycker nog när jag läser att hon hade ovanligt mycket med kläder. Och vad det verkar bra kläder.